Minns ni fallet dom tog upp i nåt
debattprogram på tv för ett tag sen, om två små flickor som blev omhändertagna
och hur föräldrarna fick kämpa innan barnen fick komma hem igen. En släkting
hade gjort en anmälan för hon tyckte att barnen var för stora för att komma och
mysa med föräldrarna i sängen på morgonen… Minns ni?
Pappan anklagades för övergrepp.
Barnen hämtades utan förklaring och sattes i en annan familj. Så klart
nödvändigt när barn far illa, men i det här fallet var det inte så.
När jag såg det programmet grät
jag. Det måste vara traumatiskt för ”vanliga barn” att tas från sina föräldrar
på det sättet. Tänk då om det händer ett barn med en osynlig funktionsnedsättning,
där det krävs speciell kunskap och där man måste känna barnet väl. Och där man
inte kan förklara för barnet vad som händer…
Vemsomhelst kan göra en anmälan,
och det är ju bra. Vi måste självklart skydda våra barn! Det finns barn som far
illa och vi alla har ett ansvar där. Och självklart händer det missar, jag
skyller ingen för det. Det är jättesvårt att veta vad som är akut och vad som
är nåt öht när man inte vet bakgrunder. Och är det nåt så måste ju barnen
skyddas! Självklart!
Men det skrämmer mig. För vi har
nog haft tur att vi bara har blivit anmälda en gång, och det avskrevs direkt så
inget hände. För visst kan det se märkligt ut, vissa saker. Som när Sandra stod
i duschen på en camping och slog sig själv i huvudet med handflatan så det
smackade av allt blött, samtidigt som hon skrek ”Slå inte på Sandra” Jag fick
bara förskräckta blickar den gången, ingen anmälan…
Så det är klart att det finns en
oro. Samtidigt vill jag tro att dom utreder och tar reda på fakta innan polisen
ringer på dörren och tar mitt barn. Jag vet inte hur det går till, jag är inte
insatt i det men det oroar mig och jag vet att det händer.
Det har nyligen hänt och det är på
väg att hända igen. Orsaken är inte misär, aga eller övergrepp. Orsaken är
funktionsnedsättningar som bara föräldrarna förstår sig på, så den enda
tryggheten barnen har är sina föräldrar och sitt hem.
Jag dömer ingen. Det handlar om
okunskap, och det är vår viktigaste uppgift att sprida förståelse. Sen finns
det missförhållanden och det sker misstag. Det kommer vi aldrig ifrån. Men man
ska inte, mitt i allt kämpande för att ens barn ska bli accepterad och
förstådd, behöva vara rädd och orolig över att barnet tas ifrån en…
För övrigt här hemma då, så är
Sandra skör. Vi vet inte varför men jag tror att nåt oroar. Hon är väldigt
känslig för minsta förändring och det är lätt att glömma vilken anpassning hon
behöver när hon funkar. När allt är tillrättalagt så mår hon så bra att det är
väldigt lätt att tro att hon fixar mer än hon gör. Men vi hoppas att det lugnar
sig och harmonin kommer tillbaks snart.
Nu har hon iaf åkt till skolan,
och mitt inlägg blev klart lite senare, eftersom jag skrev det nu på morgonen.
Annars brukar inläggen vara klara så jag bara har att publicera dom när jag har
min egna morgonstund innan Sandra ska väckas. Det hanns inte riktigt med idag
och jag höll ju t.o.m. på att glömma väcka henne.
Jag avslutar med lite info om vårt
tema. Vi har blivit ganska många bloggare som tema-bloggar nu, och veckans tema
om utredning har en del av oss ganska mycket erfarenheter av, vilket gör att
det blir många fina inlägg att läsa.
För att inte missa nån, och för
att slippa länka alla, vilket tar lite tid då jag först måste ”hämta” dom, så
föreslår jag att ni som är intresserade går in på vår Facebooksida (länk här
till höger) och läser det ni vill där. Gilla, och sprid gärna sidan också, så
fler får tillgång till en massa intressanta länkar, och så sprider vi kunskap
och förståelse på samma gång :)
Hare fint!
♥ Kram ♥
5 kommentarer:
Vad fint av dig att skriva om detta.Och ju fler som pratar om det desto mera lyfts det fram i ljuset och vi får sannerligen hoppas på en förändring till det bättre när det gäller soc och dessa NPF barn.
För det som skett och sker är skrämmande.
Kramen du fina människa!!
Ja tanken har slagit mig många gånger att situationer kan missförstås. Som för er på campingen i duschen. Vi har nog ett gäng tillfällen när jag tänker efter. Ofta skriks det mycket hemma hos oss, tösen är högljudd och det märks extra på nätterna....På sommaren har man ju gärna fönstret öppet, det går inte här av den anledningen att jag vill inte nån ska missförstå oss. Ha en bra dag, kramar Tina
Otroligt bra skrivet igen, Nina. Och om ett ämne som oroar många som har barn med funktionsnedsättningar. Man blir rädd att barnen blr omhändertagna, trots att man sköter dem bäst i hela världen.
Jag har varit med då 5 barn i en familj blivit hämtade av polis och soc, två av dem med funktionsnedsättning.. Hemskt!! Men här var det tvunget pga många faktorer.. 3 av barnen kunde man förklara för men det var ju så klart tragiskt ändå för dem.. De andra två förstod ingenting.. Tyvärr fick de tre barnen som var "normala" flytta tillbaka till missären pga "att de var så duktiga".. De två som blev fortsatt omhändertagna lever nu ett bra liv och handikappen "är mindre" idag än om de skulle bott kvar.. De träffar sina föräldrar och har gjort hela tiden och det har funkat bra..
Här var det dagis, kortis och grannar i samarbete som gjorde anmälan..
Visst händer det säkert misstag men jag tror (och hoppas) att det är väldigt få ggr som det blir misstag utan man kollar nog upp noga..
Massor av kramar till er.. Paketen till Sandra ligger så fint där hemma, en dag skall jag komma ihåg att skicka den ;)
Mia
Jo jag minns det programmet och jag minns hur jag både grät och var arg!!!!
Hoppas ni kommer på varför Sandra är skör eller iaf kan hjälpa henne att bli mindre skör.
Mycket fint det du skriver och beskriver <3
Kram Maritha
Skicka en kommentar