Det ska vara som det är. Alltid.

Tänk om man kunde undvika förändringar som bara oroar och stökar till. Men om allt annat är tryggt och stabilt så är det lättare att fixa sånt som inte går att undvika. Det går väldigt sällan att träna på att klara ommöbleringar när man har autism, och Sandra klarar absolut inte att träna på sånt! Men hon tar sig lättare igenom det om hon har en grundtrygghet!

Och med förändringar eller ommöbleringar menar jag inte att flytta till en annan ort eller bygga om huset. Det är dom små detaljerna som gör det. Att skippa middagen (för vi ätit lunch sent) och ta en kvällsmacka efter badet istället, att köpa en glass efter skolan när man inte brukar äta glass då, att jag glömt sätta i ett skärp i byxorna… Sånt oroar, men leder oftast inte till utbrott när Sandra är stabil.

 

Sandras viktigaste toa gick sönder igår, så Göran åkte iväg och köpte en ny på direkten. Den toan är vi helt beroende av så den bara måste funka, annars krisar det till sig helt här i kvällsrutinerna, och det går inte för sig. Det spelar lixom ingen roll att vi har två toaletter till att välja på. Kvällsrutinerna ska ske på samma sätt som alltid, med den toan som alltid används då. Punkt.

Sen ringde dom från skolan och meddelade att Sandra var otröstlig och hade sagt att hon inte mådde bra, så Göran fick åka vändan dit och hämta henne innan han körde hem med toastolen. Han fick sig en biltur på närmare 20 mil.

Väl hemma var damen pigg och glad och mumsade i sig två portioner köttbullar, sås och potatis. Så det var väl nån tillfällig svacka bara, skönt när det går över fort.

 

Hela dagen gick bra och nån större skörhet märktes inte. Ända tills det var dags att använda den nya toastolen. Alltså, man byter inte toastol hursomhelst!

Man ska komma ihåg att Sandra har haft en ordentlig toaskräck när hon var mindre och att det är ett under att hon alls klarar att gå på toa. Så hon är duktig som försöker fast hon är rädd. Vi backar lite och gör som vi gjorde när hon inte vågade sist. Små steg att lyckas med i taget och en liten belöning efteråt. Hon kommer snart att fixa det :)

 

Vi har ju kommit jättelångt med det där, så Sandra klarar nog alla olika toaletter man kan råka ut för. T.o.m. dom konstiga handikapp-toaletterna på Malagas flygplats, och klarar man dom så klarar man nog alla sorter… (Anledningen till att vi brukar välja handikapptoan är att vi får in rullstolen och slipper trängas med allt folk)

Att hon inte klarade den nya toan hemma igår, beror med all säkerhet på att hon inte är stabil just nu. Därför är jag ganska säker på att hon snart fixar den med :)

Till kvällen fick Sandra blommor! Fast hon tycker nog att hon fick en nalle, för det var den hon mest brydde sig om ;) Åh, vad glad jag blev över att hon får räknas och vara viktig! När inte ens dom närmaste kan skicka ett litet grattis på hennes 18-årsdag… Tack snälla ”världens bästa assistansbolag” Svensk Personlig Assistans för att ni alltid ser Sandra och hennes behov, och tycker att vi är viktiga!

 

Idag blir det lite firande här, på ”Sandra-vis” och strax ska Göran och jag sjunga och väcka henne med paket och chokladbollar. Jag berättar mer om det imorrn.

Hare fint!

(P.S. Livet har kommit emellan lite för några av oss ”tema-bloggare” så Tema – Utredning är framflyttat en vecka, återkommer ang. det senare, alltså)

♥ Kram ♥