torsdag 11 maj 2017

Vilar

Jag hann inte förbereda något inlägg till igår, men nu har vi sett till att jag är lite ledig efter några veckor med dygnetruntpass. Idag måste det bli en mycket efterlängtad promenad med kameran i vår vackra natur som slår ut för fullt just nu. Det är så svårt att ta sig för något när tröttheten överfaller. Jag har liksom ingen lust med nånting, utan vill helst bara vara ifred. Men jag vet ju att frisk luft, sol och motion är den bästa medicinen för att ork och lust ska återvända. Så därför ska jag inte börja resonera med mig själv, utan helt enkelt bara ta kameran och gå!


Men inte än, det får bli lite behagligare temperatur först, och jag njuter av morgonkaffe i min ensamhet så länge. Vi har sms-kontakt, Göran och jag, och jag kan ta mig hem på en halvtimma om något händer. Vi måste unna oss lite ledigt mellan varven nu, annars stupar vi båda två.

Jag började min ledighet med att sova som en stock i nio (!) timmar. Jag behöver normalt bara sova ca 6 timmar, så det var en ordentlig sömn jag fick.

Det känns som livet börjar vända och det är en hel del positiva förhoppningar som hänger i luften. Ungefär samtidigt slog tröttheten till värre än tidigare, när jag borde fått energi av glädje och lättnad. Men det ordnar sig väl antar jag. En dag i taget och fokusera på nuet, som för det mesta är bra. Jag berättar mer när jag vet mer, och när jag vet om det som hänger i luften blir positivt. Annars får jag väl vänta med att glädja er tills det är positivt, helt enkelt.

Sandra mår, efter omständigheterna riktigt bra, och det är vi tacksamma över. Det underlättar massor med en mestadels pigg och glad tjej. Motsatsen är inte att föredra.

Vi har en hel del oroligheter framför oss än, som kommer påverka Sandra. Men med rätt anpassningar så kommer det bli bra i slutändan, och det är ju huvudsaken. Vi måste ju dit, att Sandra ska flytta hemifrån och klara sig utan oss, så vi får göra det bästa av situationen på vägen. Men självklart kommer det bli tufft för alla innan allt faller på plats.


Nu ska jag njuta av tystnaden, och lite fågelkvitter, tills morgonen blir förmiddag. Ha det fint.

.

1 kommentar:

Johannes mamma sa...

Njut!

Känner igen det här med tröttheten när man tror att man ska få energi istället. Jag har jobbat 300 timmar i månaden minst varav många obetalda de senaste 2 åren och nu när jag ser att vi kanske har täckning av assistenter så håller jag på att braka igenom.
Det är som om hela systemet håller på att krascha. Så länge jag har varit tvungen att stå upp har jag gjort det men snart ligger jag ner för räkning känns det som...