Det
är svårt att skriva om nåt när jag går och väntar på olika besked som kommer
påverka oss väldigt mycket. Jag kommer ha massor att ventilera om det blir som
vi hoppas nu, men väntan är lite jobbig. Vi vågar inte hoppas för mycket, men
hoppas ändå.
Idag
blir det i alla fall verksamhet av vardagen, och Sandra längtar som vanligt
efter sin assistent. Att det kommer en ny bekantskap också har hon ingen aning
om än. Det räcker för henne att längta efter en person tills hon förstår att
det finns ännu en att längta efter.
När
vi får in två assistenter på schema blir det lugnare för Sandra, då väntan inte
blir lika lång mellan gångerna. Nu när Sandra hinner längta för länge så blir hon
förstås trött, och samtidigt finns stor risk för vakennätter då hon vill att det ska
bli morgon fort. Men det är ju som det är och inte mycket att göra något åt.
Tack
för kommentarerna jag får, det gläder mig. Som svar på Annettes fråga så vill
jag inte gå in på orsaker, men vi har i alla fall hittat ett assistansbolag som
kan autism, och ville ju ge det en chans, förstås. Just autism-förståelsen är
så viktig för Sandra och det har vi fått erfara många gånger genom åren. För
övrigt saknar vi våra ”gamla jobb-vänner” på förra bolaget och vi trivdes
väldigt bra där, men är vänner fortfarande som väl är.
Jag
kommer troligtvis inte hinna skriva på ett par dagar nu, eftersom vi kommer ha
lite fullt upp med verksamhet och introduktion. Men jag kikar in så fort jag
har möjlighet. Ha det fint så länge!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar