När
vi visade ”vänta-kalendern” jag skrev om häromdagen för Sandra, så blev hon
mycket lugnare. Visst längtar hon, men hon tjatar inte lika mycket. Innan vi
tog fram kalendern så var det första Sandra sa på morgnarna att vi skulle säga
till när hennes assistent skulle komma. Sen var det gnäll-tjat mest hela
dagarna, och det sista hon sa på kvällarna.
Nu
kan hon säga andra saker och nämner bara lite då och då att hon ska dra bort en
lapp varje morgon, och när dom är slut då kommer assistenten igen. Det är
jätteskönt för oss att slippa höra tjatet, men framförallt är det skönt för
Sandra som får det tydligare och inte behöver stressa upp sig.
Det
råkade bli ett tre veckors uppehåll så det är ju inte så konstigt att damen
påverkas. Hon har dessutom svikits lite för många gånger i sitt liv för att
känna sig trygg med det vi säger. Kommer folk verkligen som dom lovat? Hur ska
Sandra kunna veta när vi inte kan förklara skillnaden och orsakerna till att
folk försvinner ur hennes liv?
Det
är ju inte bara personal som har försvunnit genom åren, utan även hennes
släktingar som tyckte så mycket om henne när hon var liten…
Nåja,
det är som det är och vi har bara att försöka hantera det så bra vi kan. Nu är
det lugnare i alla fall, och det känns otroligt skönt.
Idag
ska vi ha möte dagen lång, så det kommer bli en lite tråkig dag för Sandras
del. Eftersom det bara är Göran och jag som jobbar, så får vi turas om att möta
och assistera bäst vi kan. Det blir ju inga större aktiviteter utan vi får
försöka roa damen med lite sånt som inte kräver så mycket planering och stök.
Det ska säkert gå bra.
Imorgon
är planen att vi ska grilla. Vi har ju grillat flera gånger redan, men inte ”på
riktigt” så som Sandra förknippar med att grilla. Att sitta ute och äta riktig
mat. Det är bara att passa på när vädret bjuder på ”nästan sommar” 😊
Jag
avslutar med en länk. Det är Anna som undrar undrar vart jag har hittat strumporna
i det här inlägget, och dom finns HÄR.
Må
så gott alla som kikar in hos mig!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar