Nya planer

Vi har hittat andra lösningar nu, och börjat planera med helt nya, och bättre förutsättningar. Det stora målet har nu blivit att inte bara göra Sandra oberoende av oss föräldrar, utan även av kommunen.

Jag kommer berätta mer vartefter saker och ting faller på plats, men vi har tagit ett jättestort kliv framåt och det känns såå skönt. Vi inser ju att Sandras framtid aldrig kan bli trygg, om vi inte ser till att hon slipper kommunens besparingar och trångsynthet. Dom anser ju att hon inte har några behov, och utan rätt anpassningar rasar hela hennes liv. Så, med andra ord, så långt ifrån kommunens idéer vi kan! Då kommer det att bli bra.

Sandra kan bo kvar i den här dåliga kommunen om hon bara slipper anpassa sig efter deras verksamheter. Dvs om hon inte är i deras verksamheter alls. Även om personalen som jobbar i verksamheterna förstår behoven, så kan dom inte anpassa om inte cheferna fattar att det behövs. Det är alltså inte personalen i verksamheterna vi är arga på, utan cheferna i kommunen. Jag vill bara förtydliga det, eftersom personalen ”på golvet” gör ett fantastiskt jobb, dom flesta.

När jag fick mailet häromveckan, från förvaltningschefen, om att dom anser att dom har anpassat tillräckligt, trots att Sandra blev ordentligt sjuk av att det just inte var anpassat, så kände jag bara ”Det här går inte längre” För det spelar ingen roll om vi lyckas få till bra anpassningar medan vi lever, för dom kommer inte att vara kvar när ingen kan kräva det längre. Jag vet att det kommer gå åt skogen, och därför ska Sandra inte ha med dom idioterna att göra!

Eget hus och egna assistenter som anpassar och ser till att Sandras dagar får ett meningsfullt innehåll. Anpassningen kommer inte bli några större problem eftersom Sandra har världens bästa assistenter som fattar det här :) Vårt jobb nu är att se till att Sandra kommer att ha råd att bo i hus.

Vi ska börja med ett möte med alla assistenter och få ihop ett så bra schema som möjligt här och nu. Sen jobba framåt och utöka assistansen vartefter det fungerar. Vi är ju redan igång med att externa assistenter tar duschningen ett par kvällar i veckan. Nästa steg blir att vi håller oss hemifrån ett dygn. Men först måste vi ha bemanning som täcker upp det, förstås.

Så mycket enklare det är att träna på ”ett vuxenliv utan mamma och pappa” nu när vi har möjligheter. Vi tror att det kommer bli jättebra för Sandra, i hennes takt och på hennes villkor.

Äntligen kan vi jobba framåt, utan en massa oro och hinder. Så tacksam och lättad. För ett år sen såg det nattsvart ut, men nu vet vi att det kommer ordna sig!

.