Jag har
varit riktigt duktig på att hålla mig ifrån jobbet, måste jag säga. Det berodde
kanske mest på att vi skulle ha möte igår em, så jag skulle få träffa alla
assistenter ändå. Eller att jag hörde att Sandra var skör, och då vill jag inte
gå dit och störa, eftersom det kan förstöra det som assistenterna bygger upp.
Men jag kände mig lite duktig iallafall :)
Tyvärr
verkar det som om damen håller på att bli sjuk, troligtvis tröttsjuk. Det är ju
oftast tröttsjuka när hon däckar, för vanligt sjuk är hon väldigt sällan. Det
var en personal på korttids i måndags, som inte känner Sandra tillräckligt väl
för att veta hur hon ska anpassa rätt. Känner man inte Sandra så åker man på
nitarna att hon orkar, vill och kan allt… Så hon hade kört på för mycket,
tyvärr och då räcker ju inte Sandras energi, som ni vet ni som följt bloggen
ett tag. HÄR är ett inlägg om energiåtgång.
Nu måste
vi koncentrera oss på alla nyheter det innebär med verksamheten i källaren,
schemat som vi håller på att bygga upp, ny assistent och dom aktiviteter som
känns viktigast att Sandra orkar med. Resten får vi skala bort, och efter
jobbet måste det vara lugnt. Då måste hon få chansen att återhämta sig, så hon
orkar nästa dag igen. Då gör man inga utflykter eller andra aktiviteter som
kräver energi. Hur roligt Sandra än tycker att det är…
Men känner
man inte Sandra ordentligt, så kan man inte veta sånt här. För Sandra vill
alltid, och hon tycker precis allt är roligt jämt. Hon ”orkar inte vila” ens
när hon är sjuk, om hon får bestämma. Så vi som jobbar runt henne måste hjälpa
henne med det. Därför är det så viktigt att dom som jobbar med Sandra lär känna
henne ordentligt, och att dom innan dom känner henne lyssnar på oss som känner
henne. En del lär aldrig känna henne, hur länge dom än har känt henne. Tyvärr
är det just dom som inte heller lyssnar, eller litar på vad vi som känner
Sandra säger.
Men, vi
har det väldigt förspänt och jag måste säga att nästan alla som jobbar runt
Sandra är väldigt bra. Det har bara varit enstaka personer som inte har funkat.
Är det assistenter så väljer vi ju själva, och funkar det av nån anledning inte
så passar man inte att jobba med Sandra. Därför är Sandras assistenter bäst.
Annan personal bestämmer inte vi över, men dom allra flesta är jätteduktiga.
Fast det räcker ju med att en ställer till det, förstås. Sandra har blivit sjuk
förut, av samma anledning och samma person.
Nåja, nog
om det. Vi tränar iallafall på att assistenterna ska jobba trots att Sandra är
sjuk. Det är ju nytt för alla, men en nödvändig träning. Sandra har väldigt
svårt för att vila när det händer roligheter, så hennes utmaning är att vila på
jobbet och förstå att det inte blir roligare förrän hon är pigg och orkar.
Assistenternas utmaning blir att ”göra det tråkigt” när Sandra bara tjatar och
gnäller om att hon vill göra roligare saker än att vila… Det är minsann inte
det lättaste.
Min
utmaning blir att låta andra ta över, och köra på, trots att Sandra sover och
vilar bättre hemma. Men det är ju just det hon behöver lära sig, för det är
liksom inte hållbart i längden att alltid vara hemma med oss när hon blir sjuk.
Igår tog
vi (eller jag, snarare) beslutet att Sandra skulle vara hemifrån som planerat.
Dvs först på jobbet och sen till korttids. Hon var inte så dålig att hon
kräktes, även om hon hade kräkts på morgonen. Det finns fler anledningar till
mitt beslut, även om det kändes i mammahjärtat.
Förutom
att hon behöver vänja sig att inte mamma är där helatiden så är jag ensam hemma
nu när Göran har åkt iväg ett par dagar. Sen är det vår korttidsledighet och
den är lite viktig för oss, eftersom vi inte är lediga så ofta. Dessutom syns inte
konsekvenserna av att köra på för mycket om Sandra är hemma när tröttsjukan
kommer.
Nu var det
ju tyvärr en annan jätteduktig personal som fick ta konsekvenserna inatt, men jag hoppas att dom pratar om det.
Jag fick också reda på att personalen var ensam med Sandra, så jag hoppas att
chefen (han som tycker att Sandra har för mycket resurser) får reda på att det
behöver vara två när det kör ihop sig. Jag är liksom lite trött på att alltid
finnas och alltid ställa upp, för vi har ju korttids för att vi behöver
avlastning.
Om vi
någonsin ska kunna släppa det där taget som så många anser att vi ska släppa,
så måste andra hjälpa till och ta emot. Det är ju inte den här kommunen världsmästare
på, precis.
Vi går här
och väntar på att få besked angående vår överklagan som vi gjorde i våras. För
bara vi får veta om Sandra får flytta ifrån den här kommunen eller inte så kan
vi börja jobba framåt. Får hon inte flytta tar det längre tid, för i den här kommunen
kan hon ju bara inte bo. Men kommer ett avslag så kan vi ju iallafall börja
jobba vidare. Nu går vi bara och väntar, och vi känner att vi har lite bråttom.
Eget
boende och egna assistenter, i en annan kommun, är vårt mål. Vägen dit är lång.
Det får
vara allt för idag. Assistenterna är och hämtar Sandra på korttids så dom
kommer nog närsomhelst. Jag lär höra hur damen mår. I em tar jag över och då
kommer jag nog inte hinna ägna mig åt bloggen, men jag återkommer när jag
hinner, helt enkelt.
Må bäst!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar