Spännande möten och framtidshopp

Igår fick jag väcka Sandra tidigt för att vi skulle hinna bli klara till morgonens frissabesök. Man måste alltid ha lite marginaler när det är en tid att passa, för stress går inte för sig. Särskilt inte på morgnarna.

Det gick bra och damen vaknade med solskenshumör, vilket underlättar ganska rejält. Själv hade jag vaknat i tid och fått en egenstund med kaffekoppen, vilket också gör sitt till för morgonfriden.

Dagen i övrigt flöt på bra och Sandra var fortsatt mestadels pigg och glad. Men det är nära till motsatsen, och man märker att det är känslor i henne som hon inte riktigt får ordning på just nu.

Jag ringde om en tandläkartid till mig och Sandra hörde samtalet från rummet bredvid. Sen hittade hon (tyvärr) en Teletubbies-film som jag hade försökt gömma bakom alla filmer som jag tycker är bättre. Ja, då fick hon ju se den, förstås. Jag ska ju inte bestämma vad hon ska tycka om…

Men i slutet av varje avsnitt säger Telitubbisarna ”Hej då” en hel massa gånger, och ”Hej då” är lika jobbigt som ”God natt” för Sandra. Vi brukar försöka undvika just dom orden och istället säga ”Vi ses sen” eller ”Vi ses imorgon” eller vad som är rätt just då. Min egen teori till det är att ”Hej då” är så definitivt, och har ingen fortsättning. ”Vi ses imorgon” talar om vad som kommer sen på ett annat sätt.

Nåja, när Teletubbisarna började säga ”Hej då” blev det för mycket för Sandra som började storgråta. Hon tjöt ”Jaag-vill-åååka-till-doktooorn” (för hon hade hört att jag fick en tandläkartid) och ”Jaaaag-läääängtar-eeeefteeer-Jaaane” ♥

Vi räknade dagarna som är kvar innan Sandra får träffa Jane, och det var ju inte så många J Sen bytte vi film (och jag passade på att gömma den gräsliga lite bättre) och så var läget lugnt igen.

Göran och Sandra gick ut en stund och blåste såpbubblor och jag packade en väska åt Sandra utan att hon fick märka nåt. Idag vankas det nämligen äventyr. Sandra ska sova över hos en lärare från skolan, som också är assistent numer. Hon och Maria, som också är en lärare från skoltiden är assistenter, än så länge mest för att hålla kontakten vid liv.

Eftersom både Maria och den andra läraren (som jag inte har frågat om jag får skriva namnet på) redan jobbar hela dagarna så hinner dom inte assistera så mycket mer än nån enstaka gång när dom är lediga samtidigt som Sandra har ork. Så tyvärr blir det ju inte jätteofta.

Med lite tur så vill dom finnas kvar som vikarier på lediga stunder sen när Sandra har flyttat hemifrån, för då behövs det ju fler externa assistenter, även om vi troligtvis kommer att finnas kvar ett tag till. Hur det blir med den saken kan vi inte planera alls egentligen. Det beror ju på vad som blir bäst för Sandra, och det vet vi inte förrän vi är där. Men lite olika funderingar och tankar har vi i beredskap iallafall. En sak i taget.

Sandra tycker väldigt mycket om den här läraren så det kommer säkert att gå jättebra för dom. Jag ska snart berätta det för henne, och jag vet en som kommer bli överlycklig. Det här är en sak vi har valt att inte berätta i förväg, eftersom det väldigt lätt slår över och blir jobbigt om hon får reda på såna roligheter för tidigt. Bl.a. hade hon inte sovit så bra inatt.

Nog om det. Annelie undrar om den nya assistenten (som jag inte heller har frågat om jag får skriva namnet på) har gått bredvid nåt mer, och om hon vill ha jobbet.

Hon har bara träffat Sandra en gång hittills och planen är att hon ska gå bredvid Jane fr.o.m. nu på måndag (då Jane är tillbaka från sin semester) och några måndagar framåt. Sen får vi se vartefter hur det går. Vi hoppas att assistenten ska trivas med Sandra (och oss) så hon vill ha jobbet J

Vi önskar Sandras fina assistenter lycka till på alla sätt och vis ♥

.