Ovissa framtider

Här har det gått ganska bra, första ”vanliga veckan” på dv, efter sommarledigheter och semestrar. Sandra är lite små-stressad, och babblar väldigt mycket om vad som ska komma idag, senare idag, imorgon, nästa vecka osv, osv. Men det beror troligtvis på att hon behöver få ordning på veckorna nu när vardags-schemat gäller igen.

Helgen kommer att bli lugn, så som helgerna i stort sett alltid är, men lite extra nu när Sandra behöver sin energi i veckorna. Vi har inga andra planer än dom vanliga helg-rutinerna och det är nog bäst så.

När Sandra är på korttids kommande vecka ska schemat ändras igen. Ganska mycket… Egentligen är det inte alls särskilt bra för henne att vi stökar till det, men ibland måste man se till sina egna behov lite. Sandra ska, för första gången i sitt liv, vara på korttids i nästan tre veckor. Vi får se hur det går.

Vi ska inte ens göra nåt, utan bara vila. Det blir väl lika spännande att se hur det går, antar jag, för vi är ju inte heller vana. Vi kanske rent av åker och hämtar hem damen igen ;)

Nåja, det är ett par veckor till dess. På den här ledigheten, som kommer först och är precis så lång som den brukar vara, ska Göran iväg på andra ärenden. Det innebär att jag får en hel massa tid för bara mig själv. Det är inte fy skam, faktiskt, så länge det inte händer för ofta. Ensamheten kan vara väldigt skön, och jag måste säga att jag saknar den ibland.

Eftersom vi båda jobbar hemma och inte har så mycket tid för så mycket annat än att assistera när Sandra är hemma, och hinna måsten när hon inte är det, så hinner vi ju sällan med sånt som att vårda äktenskapet, vårda oss själva och umgås med vänner.

Men det är som det är, och dom vänner som är kvar ändå betyder otroligt mycket. Bara det att dom finns kvar fast vi så sällan träffas är ju fantastiskt.

Just nu har jag fått säga nej till allt och jag är så glad att mina vänner fortsätter att fråga, fast jag nästan aldrig kan. Vi har nu en period då vi inte vet nånting i stort sett. Det är ganska jobbigt att inte kunna planera ett dugg och inte ha en aning om när vi kommer kunna planera igen. Ja, planerar gör vi ju jämt, men jag menar att planera roligheter för Göran och mig. Vi har ingen aning om hur framtiden kommer se ut och när det blir nånting av allting.

Den specialanpassade Dagliga verksamheten är ju ett så bra alternativ vi kan få till just nu, men kommer inte att fungera helt anpassat hur vi än försöker, eftersom det är en helt annan verksamhet där. Men nåt alternativ som Sandra klarar av finns inte, så vi får ju göra det bästa av det så länge.

Hur länge vet vi inte. Vi vet inte heller när vi får tag på en läkare och när vi kan skicka in ansökan om särskild anpassad bostad, samt dubbelassistans. Sen vet vi inte hur den proceduren går och om det går överhuvudtaget. Och vad som händer sen.

Vi vet inte när Sandra kommer kunna flytta till eget boende och vi vet inte hur det kommer gå och hur lång tid det tar när vi väl kommer så långt. Vi vet inte ens hur lång tid det tar att hitta nånstans där hon kan bo…

Vi vet inte om livet kommer börja fungera i år, eller om tio år eller innan vi dör. Vi vet ingenting och det tar lite på krafterna bara det. (Lätt att förstå oron Sandra känner när hon inte har full koll på sitt schema...)

Nåja, kommande vecka hade jag bokat träffar med ett par vänner som inte bor alltför långt bort, både på måndag och tisdag. Men det är inte bara jag som har svårt att få till det i vardagen så det blev inget med några av dom planerna.

Nu har jag ju annat att göra hursomhelst så jag lär inte bli sysslolös.

Av den här högen ska det bli ett vecko-schema, en ”vänta-kalender” med veckodagar för en månad, protokollpärm och några nya schemabilder.

Veckoschemat är ju nästan klart, men jag måste lägga till lördag och söndag också. Det schemat är till dv, och eftersom dv ligger på korttids och Sandra kommer att vara där i nästan tre veckor, så behöver hon ha översikt även över helgerna.

Nästa måndag ska vi ha planeringsmöte, jag och Sandras assistenter. Meningen är att verksamheten, med dom schemaändringar som blir, ska vara färdigplanerad efter det, så assistenterna kan köra igång med sitt sen. Så därför måste jag få allt material klart innan dess.

Men det blir inga problem, det är bara roligt att ha lite att göra när man har tid. Att ha inget att göra är inget för mig ;) Bara att vara ensam och lyssna på favvo-musiken i två dagar gör att jag känner mig ledig, oavsett vad jag pysslar med.

Nej, nu får det vara färdigsvamlat för den här gången. Jag önskar er en skön helg!

.