Vi (eller
Göran, snarare) har fått läkarkontakt! J Det kändes som ett berg lossnade från
min ryggsäck. Eller, nu överdriver jag lite, men ni fattar. Visserligen har vi
inte fått nån tid än, men Göran pratade med läkaren i egen hög person igår, och
hon är bra. Vi har inte haft så jättemycket med henne att göra, men dom gånger
vi behövt intyg så har hon varit jättebra! Problemet har varit att få tag i
henne. Och det problemet blev ju löst igår.
Nu
måste vi "bara" bli klara med resten också, så vi kan skicka in allt när allt är i sin
ordning.
Ansökningar
(boende till kommunen, dubbelassistans till F-kassan) div. andra intyg, möte
med LSS i den kommun vi hoppas kunna söka boendet i, förhandsbesked – hur det
nu går till, och om det går att byta kommun hursomhelst…
Men ett
steg i taget. Det största klivet är iallafall passerat nu, hoppas vi.
För övrigt
är det bara bra med det mesta här. Sandra är lite stressad, märker vi, men
ingen större fara. Vi tror att det lägger sig när hon kommer in i sina rutiner
igen. Idag är det utflykt, och den har hon längtat efter länge. Att längta
skapar förväntningar, och förväntningar stressar, men vi tror att hon blir lugn
så fort hon kommer iväg.
Själv ska
jag till tandläkaren och sen inväntar vi helgen. Jag önskar er en skön sån! Ja,
helg, alltså. Må bäst!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar