Semester-test nummer 2

Den här gången berättade vi för Sandra att vi skulle ut med husbilen redan när hon kom hem från korttids på torsdagen, föregående vecka. Vi hade satt upp ”Husbil” på veckoschemat på måndagen och tisdagen, för att testa hur det skulle gå. Men också för att det med all säkerhet hade blivit ännu mer oro av att inte sätta upp det. Eftersom hon visste att det var ledigt, och att vi åkte iväg på förra ledigheten.

Däremot kunde vi inte sätta några bilder på ons-fre, eftersom vi inte visste vilken dag vi skulle komma hem. Att sätta fel skapar mer oro vissa gånger, att inte sätta nånting skapar oro andra gånger. Det är en avvägning det där, varje gång, och kräver att man känner Sandra riktigt väl för att göra rätt val. Det är för invecklat att förklara här, men är alltså olika beroende på situationen.

Den här gången var det bättre att låta resten av veckan vara tom, och vi hade en plan färdig för eventuella frågor, men Sandra var bara fokuserad på vilken dag vi skulle åka och brydde sig inte om resten.

Natten till fredagen (då vi hade berättat, och visat schemat dagen innan) hade hon ritat av sitt vecko-schema (som inte sitter i hennes rum, så det visar att hon hade koll utan att se det)

Det är kanske svårt att se när man inte är van att tyda hennes teckningar,
men hon har ritat dagarna, med "text" över varje, och husbilen i dom
två första rutorna (mån-tis)

Hela helgen var lugn, trots att Sandra visste vad som väntade. Det är första gången som hon fixade att förberedas på det sättet utan oro. Fantastiskt J

Ja, fixade och fixade… Det beror ju förstås vad man har att jämföra med. Vi jämför med Sandra, och då fixade hon det otroligt bra. När söndagen kom, dagen innan resdagen, så blev oron större så det var en ganska jobbig dag. Men, vi är ju vana så det var ingen katastrof. Alternativet (att inte berätta förrän måndag morgon) hade, som sagt, varit sämre den här gången.

Allt gick väldigt bra, och vi konstaterade att det var ett mycket bra val att åka till samma ställe igen. Sandra behövde inte oroa sig över att inte veta vad som väntade. Samma ställe, nästan exakt samma plats (sånär som på några meter) och samma aktiviteter. Sandra visste vad vi skulle göra och hur det skulle gå till, och behövde inte bli orolig.

Hon t.o.m. bestämde själv vad hon ville göra nästa dag. Att ta rullstolen till glasskiosken var nog det bästa med förra resan, och det hon längtade mest till den här gången. Det blev några vändor till den kiosken J

Tack vare rullstolen fixar hon att vi tar oss iväg lite,
trots att det finns folk i rörelse.

Att ”välja glassort från skylten” var spännande, och Sandra valde t.o.m. olika smaker på glassen. Det är första gången hon inte bara vill ha choklad J

Men det var för mycket folk på campingen för att gå helt smärtfritt den här gången. Annars är det en väldigt bra ”Sandra-camping” med en stor plan för dom som inte vill ha el-platser. Så ställer man sig längst bort, och vänder husbilen från campingen, med insynsskydd på sidorna, så kan man få vara ganska ifred. Det är ju ett måste om det ska funka med Sandra överhuvudtaget.

Andra dagen kom det en barnfamilj bredvid oss, med tre ganska små och inte helt eniga, syskon… När det blev sovtid och alla (inte minst Sandra) var trötta satte dom igång att skrika och gråta, varpå Sandra blev orolig och fick utbrott med näsblod.

Ja, det går ju an på en semester, då det händer någon enstaka gång, men det skulle verkligen inte bli bra om hon fick en barnfamilj som granne till sitt eget hem. Sån oro klarar hon inte i längden, oavsett ljudisolering. Därför ska hon inte bo med grannar inpå sig! (Ja, bl.a. därför)

Nåja, vi funderade på att byta plats, men tyvärr var campingen ganska full, så vi hoppades istället på att barnfamiljen inte skulle stanna så länge. Det gjorde dom inte heller, redan dagen därpå åkte dom vidare. Vädret blev sämre, campingen något tommare och vi andades ut. Men till kvällen var det fullt igen, med en ny småbarnsfamilj som granne. Så vi blev lite nervösa, men dom var lugna och Sandra märkte inte så mycket av att dom var där, pjhu!

Så skyddat det kan bli på en camping.Sandra älskade att sitta och blåsa
såpbubblor, och stördes för det mesta inte av för många intryck.

Förutom att det var lite för bra väder och lite för mycket folk, så har veckan varit fantastiskt bra på alla sätt och vis. Alla rutiner och svåra situationer funkade hur bra som helst, och det blev inte så många utbrott. Allt det roliga övervägde och Sandra var helnöjd med sin semester. Det var ju det som var målet J

Nu tar vi en superlugn helg, men Sandra har fixat veckan bra och verkar pigg efter omständigheterna. Med en välplanerad anpassning så funkar ganska mycket.

Ha det fint, och återigen, tack för fina kommentarer!

.