Däckbyte

Ja, när Sandra hade däckat klart efter helgen så var det min tur att däcka lite. Fast jag håller mig upprätt iaf och vet inte om det är nån sjuka på G, pollen eller bara trötthet efter en lite halvjobbig period med lite för mycket av det mesta, troligtvis det sista för det verkar inte bryta ut mer.

Sandra kom iaf iväg igår morse, pigg och glad och tillsynes återställd. Skönt det efter hennes svacka helgen innan. Det är så otroligt härligt när hon kommer hem efter korttidsperioden och är pigg, särskilt när hon inte riktigt hade hunnit hämta sig i måndags när jag körde dit henne.

Men hon har nära till trött nu, så vi får ju vara försiktiga. Igår var hon inte riktigt lika sprudlande när hon kom hem, även om rutinerna gick bra. Hon var iaf strålande glad över att ha bakat chokladbollar som hon hade med sig hem. Det räckte till både fika och efterrätt på samma dag J

Jag gjorde ingen nytta igår utan vilade faktiskt istället. Jag somnade t.o.m. en stund, det ni ;) Det händer inte ofta att jag kan koppla av mitt på dagen, men det behövdes nog och sen mådde jag lite bättre, faktiskt.

Göran fixade vidare där han slutade dagen innan och nu får husbilspysslandet vila ett tag för nu är det andra måsten som väntar. Idag har Göran en hel massa ärenden, sen är det ju helg och då blir det inte så mycket annat gjort än vad som står på Sandras schema, och nästa vecka ska Göran jobba ett par dagar.

Annette undrar om det går att göra skjutdörr i husbilen. Ja och nej får bli svaret på den frågan ;) Vi hade det som ett alternativ när vi funderade ut vilket som skulle vara bästa lösningen. Den vägg som det skulle funka mot är dusch-sidan, men där sitter en ventil så då hade vi (vi=Göran...) fått göra hål i dörren, med nån slags lucka för, så inte katten kan störa Sandra när dörren är stängd.

Sen var det skenor och sånt som gjorde det både dyrare och krångligare i slutändan, och svårare för Sandra att klara att öppna själv. Även om hon inte tar såna initiativ för det mesta så känns det viktigt att hon kan ta sig ut själv. Det är väl mest vår känsla av att hon inte ska känna sig instängd, vilket hon troligtvis inte gör ändå eftersom hon inte skulle förstå det.

Vi hade också en vik-dörr i tankarna. Dom är ju smidiga och väger inte så mycket. Vi har en sån i källaren, men den står Sune och krafsar på tills den går upp, och det skulle inte heller funka med tanke på att han stör Sandra då. Både med krafsandet och om han får upp dörren.

Jag avslutar med att påminna om Neurobloggarna som den här veckan har tema ”Att få diagnos” Jag hade kunnat skriva en del om det jag med, men har inte hunnit, tyvärr. Kika in och gilla oss på fb, och sprid gärna sidan vidare på en gång.

Min blogg får också gärna spridas, förresten.

Jag önskar er en fin helg!

.