Eftersom
Sandra börjar bli pigg och uttråkad, och eftersom hon har frågat så mycket om
skolavslutningen, och ville veta vad hon ska ha för finkläder på sig, så tänkte
vi att vi testar väl att åka iväg och kolla efter det. Med rätt ork och
anpassning så brukar det funka, och orken börjar ju komma tillbaks igen.
Samtidigt
vill vi inte riskera återfall i tröttheten… Så vi visste väl inte riktigt hur
smart det var, egentligen. Räckte orken så var det nog smart. Räckte den inte
så var det rent korkat. Men nåt skulle vi ju göra, så vi chansade. Och det blev
hur lyckat som helst.
Anpassningen
är ju superviktig, om det ska gå att göra sånt här, så vi tog ju förstås
rullstolen med oss. Den är ett mycket bra hjälpmedel när vi vistas bland folk
och där en låsning (att Sandra blir stående, och inte kan gå) inte är så
väldigt lämplig.
Väntar på glass för att fylla på lite energi efter shoppingen |
Sen var
det ju en nackdel som vi inte kunde påverka så mycket. Lov. Med skollov är det
risk för mycket folk, särskilt barn, i affärerna. Barn är ännu jobbigare för
Sandra eftersom dom både rör sig och låter mer, och det finns risk för att nån
börjar gråta. Sånt blir det låsningar av, och oro som leder till utbrott.
Men vi
hängde på låset, kan man säga. Klockan tio var det ganska lugnt och sen gällde
det att göra det vi skulle och inget annat, så vi hann bli klara innan alla
barnfamiljer hade vaknat.
Ja, som
sagt, det gick jättebra och Sandra var strålande lycklig med nyköpta finkläder
i sitt knä. Hon klarade t.o.m. att prova lite och var så mallig sen när hon
hade valt egna kläder till sin stora avslutningsdag.
En liten tjuvtitt, Sandra valde glittrigt |
Vi hoppas
att hon inte tycker att mamman och pappan måste vara superfina också, för nya
finkläder till oss ligger ganska långt ner på prio-listan just nu. Både
tidsmässigt och ekonomiskt. Men jag har nog nåt lite snyggare än mina trasiga
mysbyxor att ta på mig iaf ;)
När vi kom
hem och hade ätit så fick resten av dagen bli lugn, förstås. Jag måste säga att
utmaningen gick över förväntan och orken räckte hela vägen. Tröttast av
alltihop blev nog jag, men eftermiddagen och kvällen funkade bra iaf.
Det är ju
en hel del prat om avslutningen, och vi har räknat dagarna på schemat ett antal
gånger. Men igår blev Sandra lite ledsen för första gången. Det gick nog upp
för henne lite att vi ska säga ”hej då” till alla lärare… Ja, det kommer säkert
en större reaktion sen, när hon förstår det på riktigt.
Så ett
svar… Ja Bellan, Sune har en hel del ljud för sig. Allt från att sitta i
fönstret och småprata med fåglarna, till att gå runt och yla ljudligt, helst när
han vill att vi ska vakna på nätterna.
Ibland
morrar han när det ringer på dörren, och när han vill ha sin vilja igenom så
har han ett bestämt och lite underligt ljud för sig, som jag inte riktigt kan
beskriva. Det låter lite som att han säger till oss på skarpen. Fast ibland
jamar han också, som en vanlig katt ;)
Hare bäst!
Det ska iaf jag, hos frissan J
.
3 kommentarer:
God morgon! Ja, ibland kan det vara bra att chansa! Och Sandra kommer att vara så fin på sin avslutning, gläds med henne <3 Ha en riktigt skön stund hos frissan och njuuut! Kramen hela dagen :)
Så skönt att Sandra klarade av att både välja och prova kläderna. Tror säkert hon var mäkta stolt när ni handlat klart.
Hoppas hon kan ta avskedet med någorlunda lugn och kunna se att hon har något annat väldigt bra som hon får åka till varje dag, nu när hon blivit så stor.
Lille Sune, han är då för go. Jag har två kort på honom i min fotoram i hallen, så jag ser honom så gott som dagligen. ( när jag kommer ihåg att sätta på den)
Ha det gott !!
Kramar om.
Härligt att Sandra orkade och fick välja de fina kläderna hon skall ha på avslutningen =)
ha nu en fin kväll..
Kram Mia
Skicka en kommentar