lördag 19 oktober 2013

Stress eller glädje?

Det var lite svårt att tänka på nåt annat än hur det gick för Sandra igår, tredje dagen på DV. Hem kom en trött och skör tjej som inte hade ätit något vidare under dagen, och det var vi nog lite beredda på, med tanke på hur veckan har varit.

Men efter lite mellis här hemma så kom färgen tillbaks i ansiktet iaf. Skört var det ju och tröttheten satt i, men vi är glada att hon orkade med DV iaf, för inskolningens skull. Nöjd och glad var hon bakom tröttheten och det är ju huvudsaken.


Det är svårt att se skillnad på när Sandra är pigg, glad och lugn, eller speedad, trött och uppe i varv. Det var nog en av anledningarna till att hon faktiskt blev sjuk i onsdags.

Det handlar mycket om personkännedom, lyhördhet och ”rätt tänk” och den egenskapen har inte alla, även om man är jätteduktig och känner Sandra. Alla runt henne känner henne och alla funkar bra, men riktigt alla kanske inte läser av i tid. Det är ingen lätt uppgift, så jag klandrar ingen, utan det är mer att jag vill få fram hur viktig den där speciella lyhördheten är.

Den tar tid att få, och en del får den aldrig. Att se skillnaden på om Sandra är trött och skör eller glad på riktigt, det är det inte alla som kan. Det ser nämligen nästan likadant ut… Då är det väldigt, väldigt lätt att man kör på mer än Sandra orkar. För hon ser ut att tycka allt är roligt och hon bromsar inte själv.


Nästan hur trött Sandra än är (innan hon däckar helt och blir sjuk) så kan man tillfälligt locka fram glädjen hos henne genom att fylla på med mer roligheter. Hon blir nästan alltid glad när man ska göra nånting och vill alltid vara med på allt som händer. Så känner man henne inte riktigt ordentligt, så kan man lätt missa att hon är jättetrött.

Nu var det länge sen vi behövde tänka på det här, för allt runt Sandra har varit så anpassat hela tiden. När alla veckor är lika, och det är tryggt runt henne överallt, så klarar hon ju en hel del utöver det vanliga. Hon klarar en del förändringar om dom inte händer för ofta och hon är inte lika beroende av sitt schema (även om hon behöver det!) eftersom hon är trygg med hur dagarna ser ut.


Men nu har vi ju stökat runt en hel del i rutinerna. För oinsatta kan det se ut som små förändringar, men för Sandra är det väldigt mycket som händer nu. Måndagar och fredagar är helt nya för henne, och det räcker gott och väl för att oroa och stressa henne. Det är därför vi har fått assistans under en så lång inskolningsperiod som Sandra behöver, och det kan inte bli bättre, faktiskt.

Samtidigt får det inte dra ut för mycket på tiden, så bara Sandra vet vad Daglig verksamhet är och det funkar där, så är det bättre att så fort som möjligt få dagarna som dom ska bli, på schemat. Det blir fortare lugnt för Sandra om vi får till ”som det ska vara” så fort som möjligt.

Men sen gäller det för oss andra runt henne att tona ner allt annat som händer och kan dyka upp. Under den här sköra inskolningsperioden ska resten av schemat helst vara sig likt, utan andra förändringar.


Tyvärr kom det ju en födelsedag lite i vägen som oroade en del. Vi kände att det inte var nån idé att skjuta fram den, eftersom det kommer dröja ett tag innan lugnet lägger sig, så vi firade ju henne förra helgen.

Men vi skippade att dom firade i skolan, och på korttids brukar dom inte fira så det glömde jag ju bort att ta upp med dom. Och för Sandra räcker det med att man sjunger för henne, så blir hon uppe i varv. Det stod i boken att hon hade varit så glad på korttids…

Den glädjen var nog med all säkerhet inte äkta, utan det var nog snarare så att hon var stressad. Med tanke på hur helgen och ridningen hade varit med en mycket skör tjej som knappt orkade. Så det var väl lite mitt fel att jag inte var tydligare med att Sandra inte klarade nåt mer utan behövde varvas ner efter ridningen. Hon orkade till onsdag morgon, då jag fick hämta hem henne, och det var första gången på jättelänge som hon fick en riktig ”trött-sjuka” igen.


Vi har för det mesta lärt oss att bromsa i tid, och att en speedad tjej är en stressad tjej. Då har det räckt med att hon har fått en vilodag, och sovit ikapp sig lite. Det var väldigt länge sen hon kräktes av trötthet, som hon gjorde nu.

Nu gäller det att skala av allt som går att skala av, tills DV är rutin och tryggt. Det kommer att bli en mycket skör period framöver, och hur Sandra reagerar när hon förstår att skolan är slut och taxichauffören inte kommer mer, det kan vi bara ana.

Dessutom kommer det en vinter och en jul, den allra värsta perioden för Sandra varje år. Så vi räknar inte med nåt lugn förrän en bra bit in på nästa år, faktiskt. Det är bara att hoppas att hon orkar ha korttids som vanligt under den här perioden. Vi får väl se vartefter, hur det går med allt.


Jag önskar er en skön dag!

.

3 kommentarer:

Emelie sa...

Känns som jag har läst det här förut men då har jag inte varit riktigt mottaglig. Idag däremot trillar pusselbitarna in på rätt plats och kommer att hjälpa mig mycket framöver. Tack Nina <3

Kram / Emelie

Bellan sa...

Ryser när jag läser! Ni har en jobbig tid framför er.... Bara att hoppas att det går så bra som möjligt. Men avskalning är ju en nödvändighet.

Återigen, vad lika våra barn är!! Tänker på hur svåra de är att läsa av.... som vi har fått stora bevis på nu!

Håller tummarna för att ni får en bra vinter!
Kram finaste <3
//Bellan

Photo by Maria sa...

Hoppas att helgen blir en bra sådan så att ni alla kan få "vila" upp efter jobbiga dagar..

Kram Mia