Vi hann ta
en skön prommis innan sotaren skulle komma igår. Samtidigt hann vi prata lite
med varandra också J
Ja, det är ju inte helt lätt att prata och planera här hemma när Sandra är i
närheten. Ganska omöjligt, faktiskt. Vi använder papper och penna till sånt där
akut som vi måste informera varandra om, eller besluta tillsammans, men annars
får vi passa på att prata och planera när Sandra inte är hemma.
Och nu är
det ju en hel del planerande och hitta lösningar på än det ena och än det
andra. Vilket är bäst och hur blir det då, osv. Man måste hinna bolla vissa
saker med varandra och väga för och emot, vrida och vända för att få det så bra
som möjligt.
Men nu har
vi, som sagt, hunnit prata igenom lite ”för och emot” och hur vi ska försöka
göra den här sköra perioden så lugn vi bara kan. Sen har jag också haft ett
”telefon-möte” med skolan och vi har planerat för avslutningen med datum och
tider. Så är alla friska, och inga oförutsedda händelser händer nu, så slutar
Sandra i skolan den 7 november.
Huh.
Alltså det kommer bli bra, men känns ändå lite – Huh. Sandra har ju gått i
skolan i drygt 13 år, och i en bra skola dom senaste 10 åren, ungefär. Så –
Huh.
Skolan som
blev vår räddning för ca 10 år sen, och som har varit en stor del i vårt liv
sen dess. Som har lärt mig så mycket om Sandra, och autism. Oj, vad vi kommer
sakna... Men det nya blir också bra, så klart. Tur det, annars hade jag nog
inte fixat avslutningen, men jag kommer behöva ta med mig ett paket näsdukar J
Att vi
valde en torsdag som avslutning beror på att Sandra har varit på DV på fredagar
hittills, så vi tyckte att det var bäst att fortsätta så. Den 8 november blir
alltså likadan som dom senaste fredagarna, med taxi som vanligt. Sen, måndagen
efter det är Sandra inskolad på DV med dom tider hon ska gå, och utan taxi.
Fast
inskolningen är inte klar där, utan det är bara för Sandra det ser ut så. Hon
vet inget annat och behöver ju inte veta mer heller. Hur länge Sandra kommer
vara skriven i skolan vet jag inte än, men när hon har ”slutat på pappret” är
inskolningen helt klar och då ska vi söka bilstöd.
Undertiden
kommer Jane att köra Sandra i privat bil och vi tackar för den lösningen. Det
hade kört ihop sig lite annars, kan man säga. Vi kommer alltså att göra vad vi
kan för att Sandra så fort som möjligt ska ha en egen bil, eftersom
färdtjänsten inte går att anpassa så hon fixar den.
Vad som
har blivit väldigt tydligt nu är ju hur viktigt det är med rätt anpassning runt
Sandra. Det har vi ju vetat, iofs hela tiden, men vi har väl också känt att hon
har mognat. Och utomstående har nog mer trott på mognad än anpassning, medan vi
har trott mer på anpassningen.
Visst har
hon blivit äldre och mognat också, konstigt vore det ju annars, men hade vi
inte strukturerat upp hennes tillvaro när hon hade sina kräkattacker varje
vecka (för en herrans massa år sen) så hade hon aldrig utvecklats och mått så
här bra som hon har gjort dom senaste åren. Ja, sen vi bytte skola, i stort
sett. För ungefär 10 år sen.
Det är
lätt att ”skylla på” mognad och tro att anpassningen inte behövs längre när
Sandra har utvecklats och mått väldigt bra. Vissa dagar har man ju nästan undrat
vad hon har för svårigheter egentligen. Eller, ja, det vet vi ju, men ni
fattar. När hon har haft såna där riktigt bra ”funkar-dagar” och en aktivitet
där hon trivs ordentligt, så har hon ju fixat vissa saker hur bra som helst,
trots att hon andra dagar, och i andra sammanhang, inte alls har klarat samma
saker.
Det jag
vill få fram, och som är superviktigt, är att man aldrig får plocka bort
trygghet och anpassning bara för att livet funkar. För det är tack vare
tryggheten och anpassningen som det faktiskt funkar! Och det fick vi ju ett
bevis på nu.
Nu har ju
vi en förändring runt Sandra som vi måste ta oss igenom, men då är det extra
viktigt att allt annat är sig så likt som möjligt, och att vi är extra noga med
rutiner, schema, struktur och anpassade dagar/verksamheter. Och, så klart, inte
fyller på med fler intryck.
Idag har
vi massor att göra, så jag vet inte om jag hinner förbereda nåt inlägg till
imorrn, men jag återkommer när jag återkommer. Ha det gott så länge!
.
3 kommentarer:
Du är så klok Nina, du vet hur det behöver vara för att det ska fungera. Tänk om alla som satt på rektorsposter runt omkring i vårt land hade din erfarenhet. och politikerna som håller i pengarna......
Då hade saker och ting säkert varit annorlunda.
Önskar er Lycka till av hela mitt hjärta <3
Kram och kärlek <3
Önskar er lycka till med allt! Med din erfarenhet så kan det inte annat än bli bra!
Största kramen till dig, Nina <3
//Bellan
Är övertygad om att det kommer att bli jättebra för Sandra..
Kram Mia
Skicka en kommentar