Tema – Tonåring – Passerat obemärkt förbi

Den här veckan har Neurobloggarna tema Tonåring och ja, där är vi ju, och har varit ett bra tag. Det känns nästan som vi har passerat det iom att Sandra är vuxen, fast hon är ju tonåring nåt år till. Trots det så vet jag inte vad jag ska skriva. För oss är ju Sandra ett barn än, och vi har inga erfarenheter av tonårslivet på det viset. Ja, som jag tänker mig tonårslivet, alltså.

På ett sätt är det rätt skönt som förälder att slippa den jobbiga biten det ofta innebär med tonåringar i huset. Jag tänker främst på vaknätter och oro över att ens barn hamnar på fel spår och så. Det är mycket som kan hända i den sköra åldern innan man blir vuxen.

För oss har tonåren inte varit nån skillnad, åren rullar liksom på och Sandra utvecklas och saker förbättras med tiden. Så vi har liksom inga speciella tonårsupplevelser. Puberteten var jobbig, och det är den ju för dom flesta. Vi hade hört att det brukar vara en extra jobbig tid för personer med autism, och jag vet ju inte hur det brukar vara men jobbigt var det.

Det var en väldigt skör och utbrottig period med näsblodsattacker flera gånger varje dag och ofta trött-/stress-sjuk och obalans i det mesta. Men efter puberteten kom lugnet och det har fortsatt sen dess. Ja, i det stora hela alltså, för visst finns det sämre dagar, som det gör för alla, men inte varje dag som i puberteten.

Jag vet inte hur det är i tonårsfamiljer eftersom Sandra är som hon är och inte har behov (eller förstånd) att vilja vara som andra och då blir det ju inte viktigt heller det som kan vara viktigt i den åldern annars. Att bli vuxen och frigöra sig från föräldrarna. Nej, jag har inte nåt att jämföra med, men jag hoppas få läsa lite mer i andras bloggar. Om nån vill bidra med ett temainlägg så går det jättebra att skicka en länk till oss i ett meddelande på Neurobloggarna, det uppskattas av oss och våra besökare.

Välkomna här

♥ Kram ♥