Tema – Att bli vuxen – Att frigöra sig

Den här veckan har Neurobloggarna tema ”Att bli vuxen” Välkomna in! Gilla och sprid gärna sidan. Det går också bra att lämna bidrag genom att skicka en länk åt oss som meddelande på Facebook-sidan. Kravet är att det ska vara ett inlägg om npf och det aktuella temat.

Att bli vuxen och frigöra sig från sina föräldrar är ju en ganska naturlig del av livet för dom flesta av oss. För Sandra är det ju inte så, eftersom hon inte kan föreställa sig nåt annat än det hon har på nåt sätt. I hennes värld kommer livet vara som det är, alltid. Så jag tänkte skriva om det hela lite utifrån mig själv istället, för det är ju också en process.

Jag är väl mitt i den där frigörarförberedelsen nu, det ligger framför oss och jag har börjat bearbeta det så smått.

Jag tänker att det är upp till Göran och mig att se till att Sandra frigör sig, eller iaf klarar sig utan oss. Hon kommer ju inte att göra det naturligt, som dom flesta andra gör i hennes ålder. Och det är inte helt enkelt för oss som föräldrar och assistenter att "frigöra oss" eller släppa taget, eftersom Sandra är beroende av oss, samtidigt som vi ju älskar henne så innerligt att vi helst inte vill frigöra oss alls. Så det kommer så klart att bli en jobbig tid för oss alla.

Nu är det ju inte riktigt dags för ”hemifrånflytt” än på ett tag och vi har ju lite annat som vi måste fokusera på först och främst. Så det kommer nog att ta ett par år innan vi börjar förbereda flyttankarna ordentligt. Både för vår egen skull och för Sandras.

För Sandra kommer det så klart att bli en stor omställning nu inom snar framtid, då skolan slutar och daglig verksamhet tar vid. Skolan är ju det bästa Sandra har, det är en stor del i hennes begränsade liv, så det är klart att det kommer bli kännbart.

Därför känns det viktigt att vi inte rör till det med andra förändringar samtidigt, om vi inte måste. Var sak har sin tid och vi känner att det är viktigt att Sandra får må bra i allt det nya ett tag innan vi börjar röra till det för henne igen.

Sen är det så klart lite så också, att vi måste känna oss redo. Om man nu kan bli redo, men iaf lite förberedda. Jag får lättare dåligt samvete nu, och njuter inte lika självklart av våra ledigheter, för jag påminns om att tiden då Sandra bor hemma är kort.

Men, som sagt, nu måste vi fokusera på det vi har och skjuta fram flytten till framtiden ännu ett tag. Annars blir det alldeles för snurrigt med allt. Men tankarna finns där.

Senare i veckan ska jag skriva om att bli självständig.

♥ Kram ♥