Tema - Att bli vuxen – Att bli självständig

Vi tänker alltid framåt i nästan allt vi gör. Det är hela tiden en förberedelse inför vuxenlivet, eller livet utan oss föräldrar. Det låter väl lite märkligt, och är ju inte nån vidare rolig tanke, men helt nödvändigt. För vi kommer inte alltid att finnas, och Sandra måste klara sig utan oss innan vi försvinner, annars har vi problem. Eller, inte vi förstås, men Sandra skulle få det jobbigt, och det måste vi försöka undvika så gott det går.

Inte så att jag inte tror att hon kommer få det bra, utan jag tänker mer på hennes egna upplevelser. Det är faktiskt ganska tunga tankar, för självklart vill vi vara med Sandra så mycket som möjligt! Men om hon ska klara att vi försvinner, vilket vi ju kommer att göra en dag, så måste hon förberedas…

Och hur förbereder man sånt? Sandra förstår ju inte och vi kan inte förklara när vi inte vet hur och när. Det skulle bara oroa henne och hon skulle inte förstå vad det innebär.

Nåja, det var ett sidospår. Att bli självständig var det. Vi tänker, som sagt, alltid framåt i det vi gör. Ja, i det stora hela då. Många saker vi gör nu, har en baktanke inför framtiden och vi måste alltid ha med det i planeringen, hur saker blir sen, det vi gör nu, så det inte bara är bra ”här och nu” utan blir bra hela vägen.

Självgående kommer Sandra aldrig att bli, men vi hjälper henne att vara så självständig som möjligt med assistans och stöd. Det är lite svårt att ge exempel, för det gäller nästan allt. Bara det vi är mitt i just nu, t.ex.

Anledningen till att vi skippade gymnasiet nu när det skulle ha blivit en helt ny verksamhet för Sandra i två år är ju att det bara skulle röra till det och oroa. Så därför blir det en tidigare start på daglig verksamhet för att tryggheten ska byggas upp och vi redan nu kan börja jobba för bra dagar framöver. Att ha assistenter runt Sandra är inte bara nödvändigt för att klara dagarna nu, utan gör det också enklare att utöka med fler assistenter i framtiden vilket i sin tur underlättar hemifrånflytten.

Ja, det är ju den stora planeringen, men vi tänker alltid ett steg längre än här och nu när vi planerar, även i vardagssituationer och i det lilla. Bara en sån sak som att byta kläder. Hur vet man när det är dags att byta jeans, t.ex. när det inte syns nån smuts på dom…

Sånt som man bara vet utan att kunna förklara, sånt förstår ju inte Sandra och det går inte att förklara att det är lagom ”ungefär varannan eller var tredje dag beroende på vad man har gjort”

Alltså har vi alltid bytt alla kläder varje dag, oavsett. För att Sandra ska lära sig att man byter till rent varje dag efter duschen. För det är ju bättre att byta för ofta än för sällan.

När Sandra var liten tvättade jag hennes hår varannan dag, men sen flera år tillbaks gör vi det varje dag. Det funkar mycket bättre, för då vet hon rutinen och vi gör likadant vid varje bad och duschsituation. Hon vet hur det ser ut varje dag och det gör henne lugn.

Det är lite så vi tänker i allt vi gör. Att Sandra ska få en bra rutin på sina dagar för att bli så självständig det går, även fast hon behöver hjälp hela tiden. Det känns viktigt att hon får vara delaktig i sitt eget liv, för hennes dagar är så uppstyrda och välplanerade att det är lätt att tappa bort henne i alla rutiner.

Följ Neurobloggarna på Facebook eller Twitter genom att klicka på länkarna i högermarginalen. Kom gärna med tema-bidrag genom att skicka en länk till oss som meddelande på Facebook-sidan. Just nu är det extra välkommet eftersom dom flesta av oss skriver om yngre barn och det efterfrågas inlägg om att bli vuxen.

♥ Kram ♥