Men man hinner aldrig ifatt sig
riktigt och det är säkert därför jag inte mår riktigt okay för tillfället, fast nu vågar
jag nog säga att migränen har släppt taget iaf, för nu har den varit helt borta
i ett helt dygn.
Igår sken äntligen vårsolen efter
några dagars regnande och jag planerade en promenad med kameran medan Göran
hade jobb att göra. Men längre än så hann jag inte, för dom ringde från
korttids och berättade om en mycket trött tjej som inte mådde bra. Så jag
ringde taxi och bad henne köra hem Sandra istället för till skolan.
Så fort Sandra kom hem så började
tårar, låsningar och utbrott. För trött för allt, liksom. En
dag då man behövde ha allt tålamod jag inte hade… Men tillslut blev hon iaf
nerbäddad i soffan med en film.
Göran kortade ner sitt jobb
för dagen och var hemma redan till lunch, tack för det! Han matade i Sandra
lite makaroner och hon piggnade till en liten stund, sen passade jag på att
fixa toa- och badrutinerna med henne så länge energin från makaronerna satt i.
Efter det däckade hon i soffan
igen och där vilade hon tills det var dags att flytta över till sängen för
natten, ganska mycket tidigare än vanligt. Vi ville inte att hon skulle hinna
somna i soffan, för det är ingen hit att väcka henne sen, nämligen.
Lagom till jag tänkte gå och sova
så vaknade damen och var pigg! Men hon fick gå på toa och sen stoppade jag om
henne och hoppades att hon skulle roa sig själv tills hon somnade om, och det
gjorde hon faktiskt. Skönt!
Idag ska Göran jobba, men vi har
tur för han jobbar inte längre hemifrån än att han kan komma hem en stund mitt
på dagen. Jag har nämligen ett frissabesök inbokat och det är ju inte
livsviktigt, men skönt att slippa boka om iaf.
Sandra, och assistent Jane, missar
en invänjningsdag i skolan, men det är inte mycket att göra åt. Vi har tiden
för oss och nästa vecka hoppas vi damen är pigg igen, för då är det två
invänjningsdagar på raken. Så hur damen än mår under dagen idag så blir det
ledigt imorrn, för att samla krafter och inte däcka igen.
Ja, det blev väl inte ett
jätteintressant inlägg, men så är iaf läget just nu. Jag önskar er en fortsatt
fin vecka!
(Nåt fotande har inte
orkats/hunnits med på ett tag så idag bjuder jag på lite minnen från
Marbella-resan i början av året)
♥ Kram ♥
2 kommentarer:
Ja det gäller att vara flexibel hela tiden. Att ställa om sig och slå på assistent knappen snabbt. Dag som natt. Och även om det är vårt jobb så är vi människor med egna behov också, även om dom har blivit väldigt små numer. Eftersom dom inte får plats eller hinns med. Jag hoppas Sandra piggar på sig och det inte blir nåt annat av tröttheten. Många tankar och varma kramar kommer här.
Hoppas hon är pigg i morgon igen..
Många kramar till er..
Mia
Skicka en kommentar