Tema - Integritet/Respekt - Att se individen

När en person inte själv kan tala om hur h*n vill ha det, och hur h*n mår, så krävs det väldigt mycket av omgivningen för att personen ska känna sig sedd och respekterad. Det är viktigt att man känner personen väldigt väl och kan läsa av tecken på måendet

Det krävs också att man lägger sina egna värderingar och känslor åt sidan, och kommer ihåg att dom är just ens egna, och att alla människor är individer med alldeles egna intressen, känslor och uppfattningar om hur just h*n vill ha det för att må bra.

 

Jag har hört om personal som har klampat in i den funktionshindrades hem och hängt upp gardiner, för ”det ska man ha i fönstren” trots att dom visste att just den här personen faktiskt inte ville ha gardiner. Vem har rätt att bestämma i någon annans hem?

Om personen som bor där inte kan tala om hur h*n vill ha det, hur vet man då? Det vet man inte, men det är en stor hjälp om man känner personen och är lyhörd. Och respekterar.

Sandra bor ju hemma fortfarande, men vi har mötts av det här lite ändå, fast vi kan ju se till att vårt hem anpassas så Sandra mår bra här hemma, och vi kan bereda vägen åt henne när vi är utanför hemmet, till viss del.

Ingen ska lägga dukar på borden i Sandras hem framöver! Och stolsdynor ska det inte finnas. Vi löser det genom att häfta fast en vaxduk på köksbordet, så inga kanter hänger ner, för det är kanterna på dukarna Sandra mår dåligt av. Hon får kväljningar, och det ska hon inte behöva ha när hon ska äta!

Vi får köpa stolar med inbyggda dynor, för att inte riskera att nån ”välmenande personal” lägger dit dynor. För dynor kväljer henne också. Och vissa mattor, vissa gardiner, trådar, snören och fransar. Det ska hon slippa! Hemma ser vi till det, men vem ser till det när hon har eget boende?

 

I förra skolan hade en av personalen snören på sin jacka, som dinglade framför Sandras ögon när hon skulle hjälpa Sandra att stänga sin jacka. Jag var där den dagen och såg hur Sandra kväljde med snörena framför ögonen.

Personalen märkte det inte ens, för i den skolan såg dom inte Sandra. Alltså dom såg inte hennes behov och hennes mående, utan körde bara på efter ”vad som står i böckerna” Sen påstod rektorn att dom i den skolan anpassade sig efter varje elevs behov… Men det var eleverna som fick anpassa sig efter skolans sätt att jobba! Det var därför Sandra inte mådde bra där och vi bytte skola. Sandra kan nämligen inte anpassa sig.

Jackan då… Jo, jag är ju sån som säger till, så jag gjorde personalen uppmärksam på att Sandra nästan kräks av snören, så hon måste få slippa det. Gissa vad jag fick för svar… ”Vi kan inte klippa sönder våra jackor”

 

Antingen gör man problem av verkligheten eller så löser man problemen som dyker upp, tycker ju jag då! Jag köper sällan kläder med snören, men ibland kan jag testa att ha en tröja och se hur Sandra reagerar. Märker jag ingen reaktion (eftersom jag känner henne väl så kan jag genast läsa av hur hon mår och reagerar) så använder jag tröjan.

Kommer en reaktion så får jag väl ha den när inte Sandra är hemma, om det inte går att ta bort, eller gömma snörena. Jag har aldrig behövt klippa sönder några kläder, och det svaret var ett av dom dummaste jag fått!

Det handlar om respekt för individen, rakt igenom.

Fler inlägg i temat Integritet/Respekt hittar ni genom att klicka på bilderna ”Facebook” eller ”Twitter” i högermarginalen.

 

Idag har vi varit på möte med LSS angående Sandras framtid, men mer om det i morgondagens inlägg. Må bäst!

♥ Kram ♥