onsdag 7 november 2012

Framtidsfrågor och svar

Igår var det möte med LSS som handlade om fler saker. Bl.a. behövde ansökningen om korttids förnyas då den går ut i december, sen var det uppföljning på den ”Individuella plan enligt LSS” som vi har påbörjat för några år sen, angående framtiden, boende och daglig verksamhet.

 
Och så det mest akuta, som kom till efter mötet i skolan då vi fick veta att Sandra ska sluta där två år tidigare än vi först hade räknat med, p.g.a. förändringar. Eller försämringar, snarare! För en av dom trygga och bra sakerna med den skolan var ju att Sandra skulle få gå kvar där till det år hon fyllde 21, eftersom en ny gymnasieverksamhet för några år inte alls skulle vara bra för henne, liksom för många andra som går i den skolan. Ärligt talat vet jag inte hur dom tänkte när dom gjorde den försämringen.

Men det är inget vi kan påverka, så vi har bara att lösa problemet på ett så bra sätt som möjligt, och lösningen kan nu vara den att Sandra börjar på daglig verksamhet med en assistent, om F-kassan förstår att det är den bästa lösningen.

Vi ska alltså söka utökade timmar och om det går igenom blir det till att leta personal och om allt det går bra så blir det jättebra, tror vi. Iaf går det att anpassa Sandras dagar bäst på det viset.

Så nu har vi ”bara” att söka timmar, och hoppas…

 
Sen lutar det ju åt eget boende av nåt slag, med egna assistenter, när det blir så dags. Lite funderingar har vi ju, men en sak i taget, känner vi. Dock är bostadsfrågan ganska besvärlig och kräver nog att vi tar tag i det om inte alltför länge.

Det finns ett nystartat boende för personer med autism och begåvningshandikapp, men när dom beskrev det så insåg vi att det inte skulle funka för Sandra. Hon skulle bli störd av allt runtomkring, och dom andra som bor där.

Sen är det ju en massa fördelar med egna assistenter, för vi kan påverka vilka som anställs, så det blir personal som funkar med Sandra, och vi kan påverka Sandras dagar, så dom blir meningsfulla för henne.

 
Men lägenhet tror vi inte på, för hon är så känslig för folk. Det skulle räcka med att hon hör röster eller musik från nån granne, eller mötte en barnfamilj i trappen, så skulle hon bli stressad direkt.

Så vad gör man då, liksom? Hon skulle behöva ett eget hus, men vem ska sköta det? Hyres-radhus då, skulle kanske vara ett alternativ. Finns fyra såna ”lägenheter” i vår kommun, och där bor det ju redan folk. Så vi får väl spöka lite för dom, så dom flyttar då, eller nåt ;)

I grannkommunen finns det lite mer att välja på eftersom den är större. Men vi vill att daglig verksamhet blir tryggt innan Sandra flyttar hemifrån, och hon måste gå på daglig verksamhet i den kommun hon bor. Och vi vill inte att hon ska behöva byta verksamhet, helst. Eftersom hon knyter kontakter och det blir jobbiga förändringar.

Jaja, det får ju lösa sig. En sak i taget måste vi ändå koncentrera oss på. Och assistenter kan ju följa med över kommungränserna, så det löser sig kanske när vi väl kommer så långt.

 
Det har varit ”lite mycket” ett tag nu, så min lilla hjärncell är nog lite överhettad. Det är svårt att koppla av så jag är mest vaken på nätterna, fast jag är jättetrött. Men tankarna ska väl snart landa, får vi hoppas.

Idag hade jag iaf ett mycket trevligt besök av en mycket god vän. Lite fika och massa babbla blev det. Tack för allt hoppas det blir mer babbel snart igen! Sandra får godiset på lördag, så då hälsar jag till henne :)

När damen kom hem var hon trött, men nöjd, efter skola, korttids och utflyktsdag. Hon berättade att hon hade ”kört” traktor hos Maria, så jag förstår att hon var nöjd :)

Här hemma väntade ett paket som finaste Mia hade skickat, tack snälla! (Ja, inte hon med traktorn då..) Klicka HÄR för att komma till Mias blogg.

Åh, en "Sune-katt" utbrast jag, när Sandra
hade öppnat paketet. Men se det gick inte
damen med på, för katten skulle heta Britt :)
 
I badet sen började Sandra prata om döden, och vilka som inte finns mer. Så nu först, efter nästan ett halvår, har hon förstått att mormor inte finns. Efter ett tag sa hon ”Morfar är frisk” och det är han ju. Men det är inte lätt det där, för hon får ju inte förknippa ”sjuk” med att man dör...


Ha en fortsatt fin kväll, och glöm inte att följa våra temainlägg genom att klicka på bilderna ”Facebook” eller ”Twitter” här i högermarginalen. Vill ni läsa mina två bidrag i veckans tema får ni scrolla ner lite.

♥ Kram ♥

5 kommentarer:

Mamma Z sa...

Ja det är inte lätt detta när våra växer och blir vuxna..men tycker ni verkar ha en sund inställning och tar ett steg i taget.

KRAMEN fina

Patricia sa...

Ja jisses, inte konstigt du inte kan sova om nätterna. Usch det låter jobbigt mycket att tänka på för er just nu. Men som du säger, en sak i taget .. det är bäst att försöka tänka så, men lättare sagt än gjort. Men jag är ganska säker på att ni kommer att hitta lösningar som funkar för Sandra, det brukar ni ju alltid göra.

Det där med radhus låter ju som en bra idé, ut o spöka nu .. ;)

Ja det var ju en Sune-katt ju .. som får heta Britt nu då .. hi hi

Ha det bäst!
Kram Patricia

Photo by Maria sa...

Kul med namnet på katten =)

Brukaren jag jobbar hos bor i ett parhus där det är två lägenheter.. Ibland störs han av ljuden som kommer från grannen men för det mesta så bryr han sig inte.. Det som stör mest är när någon klipper gräset utanför..

Ha nu en fin torsdag..

Kram Mia

Tina sa...

Överhettade hjärnceller förstår jag mycket väl ! Jag blev jättetrött när vi äntligen fick besked om att assistanstimmarna är godkända. Och det är ett litet moment... Jag är helt övertygad om att det kommer lösa sig bra med allt med tanke på vilka fantastiska föräldrar Sandra har <3 Men inte utan slit och möten och samtal och tyvärr lite sömnlösa nätter innan som det är i vår värld. Avis på den som var och fika-babblade med dig för det är så galet kul-mysigt !! Ha det gott och andas lite finaste Nina , kramar Tina

mariellejohnsson sa...

Jag har i ärlighetens namn inte läst hela det här inlägget, men Gabriella bor ju i en liten stuga utanför ett gruppboende och det passar väldigt bra just pågrund av att hon slipper ha människor inpå sig och slipper alla ljud som lätt blir på ett gruppboende.
På hennes ställe innebär ju detta tyvärr att hon måste klara sig själv rätt mycket, men det kanske inte måste vara så överallt? Jag tror att det finns ett annat boende i vår stad där det är personer som inte klarar sig så bra själva och där stugorna ligger närmre själva gruppbostaden.
Kanske finns möjligheten hos er också? Personliga assistenter kan man ju ha ändå.
Kanske inte så verklighetsförankrat :-) men en tanke från mig alla fall :-)
Kram.
PS Ljudisolerade väggar kan man få förresten!