Sandra kom iväg bra till skolan
igår och vi passade på att småpyssla och slappa lite innan vi åkte iväg på möte
med rektorn, lagom till Sandra slutade för dagen.
Vi stod på parkeringen och väntade
tills hon hade knatat iväg till taxin, så hon inte skulle se oss. Arg som ett
bi var hon, men det löste säkert personalen jättebra. Så skönt att veta att hon
är i goda händer så vi kan slappna av även när det utbrottas.
Så mötet då. För en månad sen fick
vi ju veta att den gymnasieverksamhet som skulle vara i Sandras skola (så hon
skulle få gå kvar till det år hon fyller 21) var borttaget. Gymnasium finns,
men är från nu i en annan verksamhet, i andra lokaler och med annan personal,
och det skulle inte vara någon bra lösning för Sandra.
Det var som att dra ner
rullgardinen och vi visste ingenting om framtiden, plötsligt. Nattsvart. För en
månad sen, som sagt. Sen dess har vi haft en hel del samtal, möten och
ansökningar och nu ser det riktigt ljust ut igen. Det var med lätta steg vi
lämnade mötet igår.
Men än är vi inte i mål, fast vi
kan inte påverka så mycket mer just nu, utan har mest att vänta på att
handläggaren på F-kassan ska höra av sig. Hon är jättebra, så jag tror inte att
det kommer att bli några problem, om det inte finns några konstiga regler som
sätter käppar i hjulen för Sandras behov.
Sandra har iaf dispens när det
gäller skolan. Tack vare att hon inte hade haft mer än två år kvar att gå på
gymnasium nu efter sommaren, så får hon istället gå kvar i skolan tills allt är
ordnat, och det får ta den tid Sandra behöver. Såå skönt! Men mer om det sen,
när vi vet hur det blir med allt.
Sen ringde Göran till den
vårdcentral som vi har skrivit in Sandra på nu, där det finns läkare med extra
kunskaper om funktionshinder och olika läkarintyg som behövs, så plötsligt har
vi en läkare också, och Sandra ska bli kallad i vår, lagom till vi behöver
intyget inför ansökningen om aktivitetsersättning. Tänk vad saker bara löser
sig :)
Idag lämnade vi in bilen,
som har varit inne på samma lagning hur många gånger som helst och alla bara
kliar sig i huvudet och ingen fattar vad felet är. Det går på garantin varje
gång, så det är ju bra, men irriterade när det inte funkar som det ska och man
inte vet varför.
Medan bilen lagades (hoppas vi..) gjorde vi stan
osäker och fick tag på lite julklappar och födelsedagspresenter, samt hämtade
delen till värmepumpen och hoppas att det felet nu är hittat och löst.
A undrar om det var en vanlig
särskola Sandra gick på innan hon bytte till den skola hon går i nu. Ja, det
var en bra särskola, men dom saknade förståelsen för autism och kunde inte
anpassa verksamheten så Sandra mådde bra. Jag vill inte säga att skolan i sig
var dålig, eller att särskolor är det över lag. Utan rätt anpassning och
förståelse så funkar det liksom inte. Jag håller helt med dig om att det borde
finnas alternativ.
Johannes mamma, sprayen du frågade
efter heter Vaxol.
Nu ska jag slappa lite och ikväll
blir det bakad potatis i tv-soffan. Må så gott!
♥ Kram ♥
2 kommentarer:
Visst är det bra med såna där ledigheter då man får mycket nyttigt gjort, det känns så gott efteråt även om det inte blivit så mycket slappa av! Hoppas du hinner slappa lite iaf innan Sandra kommer hem.
Vad skönt att det ändå ser ut att lösa sig med skolan när hon får gå kvar tills ni hittat nåt annat lämpligt.
Kramen den stora till dig goa Nina ♥
//Bellan
Härlig läsning......för det ser ju mycket ljusare ut :o))
Kram Maritha
Skicka en kommentar