Julstress och halkiga rädslor

Idag stod det nagelfix i almanackan, äntligen! Jag hade en tid förra fredagen egentligen, men fick lov att ändra den när vi fick för oss att semestra lite istället. Så nu var det verkligen behov!

 

Nästan alla naglar hade släppt, men jag har lyckats fästa dom med nagellack, och igår gick en nagel av. Sen har dom ju vuxit en del på fem veckor, så dom var inte så snygga trots att jag hade filat ner dom ganska mycket.

Den här gången ville jag ha färg, som omväxling, och här är resultatet.

 

Det ser ganska svart ut, och egentligen ville jag ha svart från början, men det blev den här lite rödbruna istället, och att den är mörkt rödbrun anar man mest i solsken. Mycket nöjd är jag, hursomhelst.

När Sandra kom hem var hon skör. Hon har varit orolig en tid, och började just få tillbaks lugnet igen. Jag vet inte hur mycket hennes nya schema hon har i filofaxen har hjälpt till, men hon har inte alls samma behov av att gå till schemat och bekräfta det hela tiden som hon har haft ett tag.

 

Vi har varit väldigt noga med att följa schemat både hemma och i skolan, och jag tror nog att det är orsaken till att just det har lugnat sig igen.

Det är alltid viktigt att hon har ett korrekt schema som följs, det är hela hennes trygghet, och det gör vi alltid, men när oron kom så blev det ännu viktigare. Hon klarar avsteg och förändringar i schemat om hon har grundtryggheten och kan lita på sitt schema alla andra dagar. För ibland händer det förändringar som man inte rår på och om hon ska fixa såna oförutsedda händelser så måste vi se till att det inte händer, helst aldrig, om ni förstår hur jag menar.

Det går inte att träna på att klara det, men hon klarar det om vi ser till att det inte händer i onödan. För ju tryggare hon är, desto bättre klarar hon motgångar!

Fast nya otryggheter har börjat, som är svåra att undvika. Halkan är en av dom. I morse blev det utbrott av att hon fick syn på en liten isfläck när vi skulle ut till taxin. Och den rädslan kan ingen grundtrygghet i världen ta bort. Broddar har vi testat, men hon tycker inte om dom, tyvärr. Så vi har bara att försöka ta oss förbi halkiga måsten bäst vi kan.

 

När hon kom hem från skolan så var hon jättestressad och tjatade om att julen kommer snart, för ”det har dom sagt i skolan” Vem som har sagt vad har vi ingen aning om, men alla vet hur känslig Sandra är, så jag tror ingen har pratat med henne om julen, utan det är nog snarare så att hon har råkat snappa upp det från nånstans av misstag.

Det går ju inte att komma ifrån december, tyvärr. Annars hade vi gärna gått i ide nu, och kommit fram igen i januari ;)

Med posten idag fick jag en liten överraskning från fina Emma, tack gulliga du!

 

Jag kan inte bli annat än rörd och glad när fina vänner tänker på mig så fort dom ser en giraff. Dom här tre sötnosarna står på mitt skrivbord och kommer göra mig glad varje dag :)

Mia undrade om ”gosekatten Britt” har det bra hos Sandra, och ja, det får jag nog säga. Den är med henne överallt än så länge, både hemma, i skolan och i sängen :)

När Sandra och ”Britt-katten” kom hem idag var damen på okay ”jag börjar bli lite trött-humör” och förutom ett par utbrott för att det inte är jul än, så funkade hon rätt bra hela eftermiddagen. Nu har Göran tagit över kvällsrutiner och nattning så jag passar på att koppla av med datorn en stund innan jag tänker kasta mig i tv-soffan och bara slappa.

 

Jag önskar er en skön helg, vad ni än ska göra!

♥ Kram ♥