Assistans och andra tankar

Sandra vaknade tidigt i morse men verkade pigg och allt gick bra. Lycklig över nya jackan, men inte över vinterväder. Hon är så rädd för halkan, och det enda som hjälper är att det är barmark.

Nu stod det i boken att hon hade halkat på korttids och det är väldigt sällan hon verkligen ramlar omkull, så hon har nog blivit ännu räddare, om det nu är möjligt.

Men i morse längtade hon mest till att få komma iväg med jackan, så när det var två prickar (=minuter) kvar på timstocken började hon förbereda sig :)

 

När Sandra hade åkt iväg så kom en go tjej som söker den blivande assistans-tjänsten hit. Åh, vad det känns bra! :) Det är ju inte ”bara” med Sandra, så vi hade inga förväntningar, men det känns verkligen jättebra så här långt. Vi hoppas att det känns bra för henne med, en jättegullig tjej som vi tror passar Sandra bra.

Så vi bokade en tid som hon kan komma hit och träffa Sandra på, så hon får en bild av vem hon ska jobba med sen, om allt blir som vi har tänkt. Jag tror det blir jättebra när alla bitar faller på plats, när allt praktiskt är löst och dom hinner lära känna varandra lite.

 

Ja, det är en del saker på G här, så det kommer säkert mer om det framöver, gissar jag. Nu har vi mest att vänta på beslut och hoppas att allt går så smidigt som möjligt. Lite spännande är det allt, samtidigt som jag är medveten om att jag nog kommer behöva bearbeta alltihop en del.

Att hitta fina människor som vill jobba med Sandra gör iaf att man kan slappna av och glädjas över det som kommer bli bra, mer än att sörja att ”min lilla flicka” har blivit vuxen och ska klara sig utan oss så småningom… Men dom tankarna är inte så lätta att hantera än.

 

När Sandra kom hem var hon ganska pigg och glad och kvällen funkade utan problem. Hon drog fram en massa krimskrams som hon gillar att pula med ibland, halsband, klockor, små väskor och kedjor, bl.a.

Så var det trassel, som det lätt blir när det är en massa sånt nerknölat i en låda. Jag har nog sagt vid andra tillfällen när det har trasslat sig med nåt att ”Hur lyckades du med det här då?” för nu utbrast Sandra ”Hur lycka till det här då?” Det lät ju lite roligt så jag kunde inte hålla mig för skratt riktigt, men fick upp trasslet iaf och damen blev nöjd. Det är nog dags att göra en liten rensning i den lådan snart igen…

 

Nu är det bara kvällen kvar här och när Sandra har somnat så somnar nog jag med, för jag är bra trött efter både roliga utflykter och lite oroliga funderingar den senaste tiden. Idag har iaf en pusselbit hamnat på rätt plats och det känns väldig bra :)

Må fint, allesammans!

(Fotona är ifrån NK:s julskyltning)

♥ Kram ♥