Nu blire lov

Vi försov oss lite i morse, så jag hann inte få till nåt inlägg. Jag ska se hur det funkar om jag publicerar på kvällarna istället, för jag har ju ändå oftast allt klart då. Jag tycker att jag har haft mer tid på morgnarna, men då vill det ju till att jag går upp nån timme innan jag ska väcka Sandra, och det blir väl inte alltid så.

 

Igår mådde Sandra lite bättre när hon kom hem från skolan, och det stod i boken att dagen hade varit bra. Hon verkade mycket lugnare och gladare igen, skönt!

I morse var lugnet och det goda humöret kvar och hon kom iväg som hon skulle och det var mest jag som märkte av att klockan var mer än den brukar när jag klev ur sängen.

Nu är Sandra ledig i en vecka och då kanske jag inte hinner blogga så mycket, vi får väl se. Annars är jag tillbaks när lovet är slut :)

 

Glöm inte att kika in på vår temasida på Facebook då och då, för där kommer det att finnas en hel del läsbart om man har intresse för det. Länken dit hittar ni här till höger och om man klickar ”gilla” på sidan så är det enkelt hålla reda på uppdateringarna sen. Vi finns nu även på Twitter – neurobloggarna.

Nu är det dags att börja hålla utkik efter taxin, för nu kommer snart Sandra hem :)

Må så gott och trevlig helg!

♥ Kram ♥

Kom av mig lite

Ja, jag kom av mig lite här på morgonen, och höll på att glömma väcka Sandra.

 

Minns ni fallet dom tog upp i nåt debattprogram på tv för ett tag sen, om två små flickor som blev omhändertagna och hur föräldrarna fick kämpa innan barnen fick komma hem igen. En släkting hade gjort en anmälan för hon tyckte att barnen var för stora för att komma och mysa med föräldrarna i sängen på morgonen… Minns ni?

Pappan anklagades för övergrepp. Barnen hämtades utan förklaring och sattes i en annan familj. Så klart nödvändigt när barn far illa, men i det här fallet var det inte så.

När jag såg det programmet grät jag. Det måste vara traumatiskt för ”vanliga barn” att tas från sina föräldrar på det sättet. Tänk då om det händer ett barn med en osynlig funktionsnedsättning, där det krävs speciell kunskap och där man måste känna barnet väl. Och där man inte kan förklara för barnet vad som händer…

 

Vemsomhelst kan göra en anmälan, och det är ju bra. Vi måste självklart skydda våra barn! Det finns barn som far illa och vi alla har ett ansvar där. Och självklart händer det missar, jag skyller ingen för det. Det är jättesvårt att veta vad som är akut och vad som är nåt öht när man inte vet bakgrunder. Och är det nåt så måste ju barnen skyddas! Självklart!

Men det skrämmer mig. För vi har nog haft tur att vi bara har blivit anmälda en gång, och det avskrevs direkt så inget hände. För visst kan det se märkligt ut, vissa saker. Som när Sandra stod i duschen på en camping och slog sig själv i huvudet med handflatan så det smackade av allt blött, samtidigt som hon skrek ”Slå inte på Sandra” Jag fick bara förskräckta blickar den gången, ingen anmälan…

 

Så det är klart att det finns en oro. Samtidigt vill jag tro att dom utreder och tar reda på fakta innan polisen ringer på dörren och tar mitt barn. Jag vet inte hur det går till, jag är inte insatt i det men det oroar mig och jag vet att det händer.

Det har nyligen hänt och det är på väg att hända igen. Orsaken är inte misär, aga eller övergrepp. Orsaken är funktionsnedsättningar som bara föräldrarna förstår sig på, så den enda tryggheten barnen har är sina föräldrar och sitt hem.

 

Jag dömer ingen. Det handlar om okunskap, och det är vår viktigaste uppgift att sprida förståelse. Sen finns det missförhållanden och det sker misstag. Det kommer vi aldrig ifrån. Men man ska inte, mitt i allt kämpande för att ens barn ska bli accepterad och förstådd, behöva vara rädd och orolig över att barnet tas ifrån en…

Grymt hot att leva under (ßLänk)

 

För övrigt här hemma då, så är Sandra skör. Vi vet inte varför men jag tror att nåt oroar. Hon är väldigt känslig för minsta förändring och det är lätt att glömma vilken anpassning hon behöver när hon funkar. När allt är tillrättalagt så mår hon så bra att det är väldigt lätt att tro att hon fixar mer än hon gör. Men vi hoppas att det lugnar sig och harmonin kommer tillbaks snart.

Nu har hon iaf åkt till skolan, och mitt inlägg blev klart lite senare, eftersom jag skrev det nu på morgonen. Annars brukar inläggen vara klara så jag bara har att publicera dom när jag har min egna morgonstund innan Sandra ska väckas. Det hanns inte riktigt med idag och jag höll ju t.o.m. på att glömma väcka henne.

 

Jag avslutar med lite info om vårt tema. Vi har blivit ganska många bloggare som tema-bloggar nu, och veckans tema om utredning har en del av oss ganska mycket erfarenheter av, vilket gör att det blir många fina inlägg att läsa.

För att inte missa nån, och för att slippa länka alla, vilket tar lite tid då jag först måste ”hämta” dom, så föreslår jag att ni som är intresserade går in på vår Facebooksida (länk här till höger) och läser det ni vill där. Gilla, och sprid gärna sidan också, så fler får tillgång till en massa intressanta länkar, och så sprider vi kunskap och förståelse på samma gång :)

Hare fint!

♥ Kram ♥

Husbilar och temaveckor

Igår for vi runt och fick en del gjort, bl.a. största veckohandlingen. Man kan ju tro att vi är en storfamilj när två vagnar fylls, men ibland är det mycket som behöver fyllas på och det är skönt när det är gjort.

 

Vi gjorde lite roligare ärenden också, som att titta på husbilar t.ex. Mmm… Drömma kostar ju gratis iaf, och fina är dom. Får vi nu bara vår gamla såld så blir det nog en lite större, så Sandra kan följa med på lite semestrande i den framöver. Så är iaf tanken, sen får vi väl se hur det blir. Dom kostar ju en slant att köpa, och en inte lika stor slant att sälja…

Ett par nya skor till mig blev det också. Sen en del fix hemma, ordning på schema och förberedelser som måste vara klart innan Sandra kommer hem senare idag.

 

Gårdagen avslutades med lite mys i tv-soffan innan vi stupade i säng, trötta efter en ganska intensiv dag. Inte för att det vi gjorde var så värst betungande, men det där småpysslet och sorterandet gör iaf mig väldigt trött i huvudet. Göran är ju dessutom förkyld och då blir man ju trött av det lilla, liksom.

Nåja, idag blir det ganska lugnt iaf, och Sandra kommer ju inte förrän runt halvfyratiden. Vi får väl se om jag hinner fota lite mer höstlöv innan dom har ramlat ner allihop. En del träd är ju helt kala nu, men lite vackra färger finns det här och var fortfarande. Fotona idag har jag dock lekt lite med i efterhand, som ni säkert ser på färgerna.

 

Här till höger har jag en ny länk till en sida på Facebook som ni kan gå in och gilla om ni vill följa våra temaveckor enkelt. Där kommer länkar till alla tema-inlägg läggas, nämligen. Välkomna!

Här har jag några nya länkar med temat - Utredning:

Orkidémamman

Rosa Prinsessan

Linda Fridholm

Mitt viktiga

Madelein sexbarnsmamma

Cruising in life
Alla har lättheter

Må så gott!

♥ Kram ♥

Tema - Utredning

Den här veckan har ju några av oss npf-bloggare tema om utredning. Som jag skrev igår så har jag inte så mycket att komma med, men lite ska jag väl få ihop idag, och några länkar dyker säkert upp under veckan.

Förra temat vi hade var ju assistans, och där hade jag så mycket att det knappt blev något annat skrivet på hela veckan. Så kommer det inte bli den här gången, och så är det ju. Vi har olika mycket att berätta, och olika erfarenheter i dom olika ämnena.

 

Utredningen var ju så länge sen, så jag minns inte så mycket av det, faktiskt. Dels var det väl lite kaos med det mesta då, innan allt ordnade upp sig, och dels hade jag lite sorgearbete samtidigt som utredningen pågick.

Men först och främst så tog det tid innan vi kom så långt som till utredning. För även om vi föräldrar påtalade flera gånger att det ”var nåt” så blev vi inte lyssnade på. Vi var bara oroliga i onödan och det vet man ju, hur förstagångsföräldrar är, typ. Vi fick en massa ”goda råd” om hur vi bättre skulle ta hand om Sandra istället för att kolla om det ”var nåt”

Vi skulle inte dalta. Vi skulle inte jämföra. Vi skulle inte oroa oss. Vi skulle inte använda vagnen. Vi skulle ha en låda med klossar. Vi skulle leka med henne, kan ni förstå?!! Leka, lixom?? Med klossar bergis? Tänk, det fattade inte vi, att barn behöver leka?? *ironi*

 

”Så gör alla barn” fick vi höra mest hela tiden och tillslut fick Sandra en dagisplats 15 tim/v för att jag som mamma behövde det! (Då hade vi sökt det för vi ansåg att Sandra behövde träffa andra barn, men visste inte att hon hade autism och att det egentligen inte var så bra för henne att vara i en barngrupp..)

När Sandra var fem år, såg vi ett program på tv och bara kände att där landade alla pusselbitar på rätt plats. Det var en pojke som, trots en hel massa olikheter, var så himla lik Sandra i så mycket. Göran och jag bara tittade på varandra, sen begärde vi en utredning.

 

Ja, jag minns ju inte så mycket av den, som sagt, men vi intervjuades och Sandra fick göra en massa tester som hon tyckte var jätteroligt :) När hon var sex år fick hon diagnosen autism. Då hade hon redan fått diagnosen ”utvecklingsstörd” (som det hette då) sedan några år tillbaka.

När hon äntligen fick rätt diagnos så förstod vi Sandra mycket bättre och kunde anpassa livet på rätt sätt. Och efter det började hon må bättre och bättre, ju mer vi lärde oss.

Så tack för utredning och diagnos, säger jag bara! Sandra (och vi föräldrar, för den delen) hade inte mått bra utan det!

 

Här får ni lite länkar till andra inlägg i ämnet:

Rosa Prinsessan

Linda Fridholm
Virrigamamma
Mitt viktiga
Alla har lättheter
Coping (länkade jag till igår också, men tänkte om nån missade det)

 

För övrigt har vi det bra här, mitt i ledigheten. Sandra kom iväg som hon skulle igår och var så lycklig över sin nya filofax att hon troligtvis hade kramat den hela natten. Hoppas det går bra i skolan och på korttids, så det inte blir nåt störande moment för henne att ha den med sig. Vi får väl se hur det kommer att funka framöver.

Bellan undrar om jag har kommit på idén med filofaxen själv. Njae, alltså jag fick idén när behovet kom hos Sandra, och tänkte att hon behövde nåt slags schema som hon kunde ha med sig. Hon går nämligen inte till sitt schema på väggen när hon behöver kolla dagarna, utan har frågat oss om och om igen när hon känt oro.

Så där började tankarna gro. Då pratade jag med hab om ifall det fanns nåt som skulle passa Sandra, och filofaxen var väl det vi kom fram till. Sen visade det sig att dom hade samma tankar i skolan, så när filofaxen kom hem hade jag bilden klar och kunde göra om den så den passade Sandras behov.

 

Göran är ju förkyld, men jag har klarat mig hittills och ingen har ringt från skolan eller korttids än, så Sandra är väl också på benen, antar jag.

Jag önskar er en fin dag!

♥ Kram ♥

Börja om från början...

Igår ville Sandra göra halsband istället för pärlplattor, men humöret var inte det bästa så jag var tvungen att lämna henne ifred mellan varven och det var en lite utbrottig och skör dag.

 

Efter maten tog Göran en biltur med henne så jag fick vila huvudet en stund. Det behövdes, för jag började bli ganska grinig jag med vid det laget. Det berodde väl dels på att jag satt uppe och såg en film halva natten, och att jag hade en sån där dag då det mesta bara strular mest hela tiden. Vilket iofs säkert berodde på att jag var lite för trött.

Men såna dagar har ju alla då och då, och dom tar ju slut dom med. Idag blir säkert bättre än igår! Förresten vände det redan på eftermiddagen igår, så jag ska inte klaga ett dugg.

 

Jag pysslade en del med Sandras schema också, det blir väl aldrig färdigt… Men jag kom ju på att det är smart att ha text till varje bild, så alla vet vad bilderna betyder, och säger lika till Sandra. Så det blev till att göra om och göra rätt. Undrar om man kan sälja en massa nygjorda schemabilder man inte kommer ha användning av? *skoja bara* Tur man har lite att göra om dagarna iaf ;)

 

Fast jag gjorde inte om alla, utan det fick bli nya med bara text på, som får sitta bredvid varje bild istället. det sparade ju en hel massa tid och funkar nog bra det med, tror jag. Däremot fick det bli nya bilder på all personal, med namn under.

 

Det var skönt att jag fick en del tid att fixa i helgen, så jag slipper offra hela ledigheten till sånt, vilket hade blivit tvunget om vi inte hade varit två här hemma. Det är ofta som jag är väldigt tacksam över att vi är två, faktiskt.

Men uj vad man blir trött i huvet efter en helgs planering och schema-tänk. Först komma på lösningarna och sen tillverka bilder, skriva ut, plasta in och kardborra. Varvat med Sandrapyssel, pärlor och rutiner. Såå trött jag var sen och skönt med ett par dagars ledighet utan planer nu.

 

Göran börjar bli förkyld men vi hoppas att det blir lindrigt och inte smittsamt… Sandra har klarat hela hösten utan sjukor och det är bara att tacka och ta emot. Vi är så klart glada så länge det varar, men det blir ju som det blir med den saken.

 

Den här veckan ska några av oss npf-bloggare skriva om utredning. Själv har jag inte så mycket att bidra med i det ämnet, men kommer att länka till andra som skriver om det, och HÄR kan ni läsa det första bidraget.

Ett bidrag har jag, och det publicerar jag nog imorgon, tror jag. På återseende :)

♥ Kram ♥

Pärlor och pyssel

Det blev lite småpyssel med Sandras nya filofax igår med, men nu är den klar så långt den ska än så länge, sen får vi väl se om den behöver utökas framöver. Sandra älskar den iaf, och jag tror det blir kanon.



Det hade varit smart om jag kommit ihåg att skriva text
under varje schemabild, för att alla som går igenom schemat
med Sandra ska veta vad bilderna betyder, och säga rätt...
Men eftersom jag inte är så smart så skrev jag det på framsidan.

Det viktigaste för Sandra är att ha koll på vem som möter
henne i skolan, på korttids och hemma, och vem som
hjälper henne att borsta tänderna (=fixa kvällsrutinerna)
(Idaglappen sitter på söndagen, här ändrade jag bara för
fotots skull, om nån undrade)



Längst fram i filofaxen sitter en telefonlista.
Alltid bra att ha telefonnummer till hands ifall nåt händer.

 

Ni som vill läsa mer om almanackan kan scrolla vidare till gårdagens inlägg.

Det var inget vidare uteväder igår, och Göran kände sig lite halvdan, så han orkade inte ta nån biltur med damen. Men han tog över en stund så jag hann hoppa in i duschen innan vi skulle göra pärlplattor här.

Av Sandras fina taxichaufför fick hon ju pärlor och pärlplattor, bl.a. en giraff :) Jag tror inte nån har missat att jag gillar giraffer vid det här laget… Inte Sandra heller, som gjorde den här åt mig igår, och sa att jag var den bästa mamman i hela familjen ♥

 

Nu har vi ju inte så många fler mammor än mig här, men iaf…

Själv fick jag öva på både tålamod och finmotorik…

 

Ja, sen var det ju chipsmys i tv-soffan och sen var lördagen slut. Idag måste jag packa korttidsväskan, för det hanns inte med igår. Så mycket annat är inte planerat och vädret får väl avgöra vad det blir för aktiviteter, men Sandra ville göra fler pärlplattor, och det går ju i alla väder.

 

Imorgon, och veckan framåt, har några av oss ”npf-bloggare” tema om utredning och vill man vara med så går man in HÄR och anmäler sin blogg. Där finns också en länk till vår sida på fb där vi bestämmer vilka teman och vilka veckor vi ska ha.

Ha en skön dag!

♥ Kram ♥

Remiss, migrän och ny almanacka

Igår var ju Sandra ledig och vi hade tid på vårdcentralen på förmiddagen. Besöket gick bra och hon kom fram till det vi redan visste, att vi behöver hjälp att rensa öronen. Så nu är remiss skickad och i bästa fall går det att suga rent öronen utan att behöva söva Sandra. Men nu har vi bara att vänta på kallelse till öronmottagningen.

 

Resten av dagen blev lugn, och Sandra verkar må bra igen, vad vi kan se. Hon har ju varit lite orolig och skör en tid, men det har kanske vänt nu, hoppas vi.

När vi kom hem från vc låg den nya almanackan i brevlådan, och den var jättefin! :) Ungefär som jag hade föreställt mig, efter lite justeringar och ”Sandra-anpassningar” Jag tror det blir jättebra.

För er som vill veta mer om den så kommer lite bilder här.

Almanackan före anpassningen.
Det är som en vanlig filofax, fast bladen är färgade
med dom rätta färgerna för varje dag.

Sandra behöver bara en vecka i sin almanacka,
och med samma dag på varje uppslag.
Jag plastade in bladen två och två, så det blir
ny dag när Sandra byter sida.

Varje dag har en bild och en text för att markera
vilken månad det är.

Eftersom det är överkurs med månader för Sandra,
så satte jag kardborre där, och gjorde en lapp
som markerar vilken dag det är "idag"

Ja, sen blev det ju lite nya bilder som hon kan ha
i sin almanacka framöver. Bara det som är viktigt för henne
att ha koll på för att känna sig trygg.
T.ex. vilka dagar det är skola, korttids och ledigt,
och vilka som möter henne varje dag.

 

Sune var förstås tvungen att ligga mitt i alltihop och hålla kollen. Ibland känns han som väldigt mycket katt…

 

Meningen med en egen almanacka är att Sandra ska bli lite mer självständig med sitt schema. Det vi har på väggen använder hon inte själv, nämligen. Hon är helt beroende av sitt schema, men går inte och tittar på det själv, utan frågar oss så fort hon vill gå igenom det.

Förhopningen med en slags filofax är att hon ska kunna ha schemat med sig, och enkelt kunna öppna den när hon vill titta på det. Hur många bilder hon behöver ha i filofaxen får tiden utvisa, men vi börjar med bara några få. Är hon inte nöjd så får vi utöka efter hand.

 

Jag tog sista Eeze-tabletterna igår morse och frampå eftermiddagen mådde jag helt bra igen. Jag är ju inte säker, men nog verkar det som att tabletterna hjälpte, och OJ så skönt isf :) Att slippa kräksjukan vore ju rena drömmen!

Mia undrade ifall kanske Sandra också har migrän, eftersom hennes kräksjuka är väldigt lik min, och migrän är ju ärftligt, vad jag förstår. Det kan mycket väl vara så att det är migrän på Sandra med, men på henne kommer det inte plötsligt, utan där finns ett mönster, som jag inte hittar hos mig.

Sandra får det när hon har utsatts för stress en längre tid, typ som att gå in i väggen. Och det kan ju vara migrän hon får av stressen. Hos mig kan det kanske vara stress också, även fast jag inte ser det mönstret just. Alltså jag blir inte sjuk efter en stressig period utan det kan lika gärna komma fast jag har haft det jättelugnt en tid. Troligtvis beror det väl på stress ändå, även fast det inte kommer just när det har varit stressigt…

Lika är våra sjukor hursomhelst, så ja, det är mycket möjligt att hon också har migrän, och det blev ett långt svar på en kort fråga ;)

 

Idag tror jag att det blir pyssel med pärlplattor här. Sandra fick ju några nya plattor och en massa pärlor när hon fyllde år, så hon blev nog lite sugen på att ”pärla” lite.

Jag önskar er en fin helg!

♥ Kram ♥

Fortfarande på benen

Det fick bli en ganska lugn dag igår och jag var mest lycklig över att jag inte har blivit sjuk än. Jag vet ju inte om jag hade blivit det utan tabletterna, men jag känner att dom hjälper iaf. Tänk om jag slipper kräksjukorna i framtiden :) Tack bästa Helene för det tipset!

Lite ärenden klarades av på fm och sen sov jag faktiskt lite middag t.o.m. Det hör ju inte till vanligheterna att jag fixar att koppla av sådär på dagtid. Men skönt var det och ännu bättre mådde jag sen.

 

Nu har Sandra ett eget konto och egen inkomst. Eller, inkomst och inkomst, men iaf… Det är ju det förlängda barnbidraget som sätts in på hennes konto nu när hon har fyllt ”vuxen” och vi har inte tillgång till det längre. Jo, Göran är ju God man, så efter att ha varit på banken och fått ordning på papper och så, så har han tillgång till kontot, till en viss del.

Det känns lite ”Wow! Hon är vuxen nu” Både stolthet och lite ”Hjälp, vart tog min lilla flicka vägen” Första månadsinbetalningen till hennes egna konto, liksom. Lilla gumman har blivit stor… ♥

När ”stora lilla damen” kom hem igår var hon skör i vanlig ordning. Men nu är hon ledig, eftersom vi ska till vårdcentralen idag och sen är det ju en helg att vila upp sig på.

 

Igår ringde dom förresten från Hab också, och meddelade att almanackan vi har beställt hade kommit. Hon skulle lägga den i vår brevlåda idag, eftersom hon hade ärenden i närheten. Det ska bli spännande att se om det är nånting som vi har användning av. Återkommer om det sen då, när jag vet mer.

Nu är det dags att sätta lite fart här, hare bäst!

♥ Kram ♥

Såå skönt att vakna och må bra!

Igår kände jag mig som jag brukar göra när min konstiga kräksjuka är på väg. Jag vet ju inte vad det är för nåt, men har fått veta att det skulle kunna vara migrän, trots att jag inte har ont i huvudet och inte är ljusskygg. Det känns mer tjockt och konstigt i huvudet som när man har sovit hårt och länge, samtidigt som jag är jättetrött, men det som är det jobbiga är ju att jag bara kan sova och kräkas i minst ett dygn.

 

Skulle det visa sig att det är migrän så skulle jag bli väldigt glad! För det innebär att jag vet vad det är och förhoppningsvis kan lindra det lite. För det påverkar mitt, och familjens, liv negativt att få såna attacker, ibland med ett halvårs mellanrum men lika gärna med bara en veckas mellanrum. Det går liksom inte att vara så sjuk så ofta när man har ett jobb som man inte kan ta ledigt ifrån hursomhelst. Och när jag blir så sjuk att jag däckar helt.

Dessutom är det väldigt, väldigt tråkigt att bli sängliggande när vi ska göra nåt skoj, vilket har hänt några gånger. Får jag bara reda på vad det är, så kanske det går att göra nåt åt det, men jag har inte hittat något mönster.

Jag tog iaf tabletter (Eeze mot migrän) några gånger under gårdagen och natten och det lindrar faktiskt. Om det beror på tabletterna vet jag ju inte, men än är jag på benen och hoppas kan man ju :)

När Sandra kom hem var hon väldigt trött, men sken som en sol med ett stort paket i famnen som hon just hade fått av taxichauffören. Och hemma låg ännu ett paket och väntade, från finaste Agneta.

 

Pärlor och pärlplattor från chauffören och ett fint halsband och choklad från Agneta. Det fattas en chokladbit på fotot, den hade Sandra redan roffat åt sig och ville ha hjälp att ta bort pappret ifrån, lycklig när vi sa att hon fick en fast det var onsdag :) Stort tack till er båda!

 

När paketen var öppnade och chokladen uppäten såg man att tröttheten lös igenom. Det hade gått bra både i skolan och på korttids även om hon fortfarande är skör. Vi hoppas att tryggheten snart återvänder och att hon inte hinner bli stress-sjuk.

Kvällen gick iaf bra, utan utbrottande, och hon kom till ro ganska fort vilket var skönt eftersom jag behövde lägga mig tidigt. Bra tajming när vi blir trötta på samma dag ;)

 

Idag ska Göran jobba, så det var ju tur att jag är på benen. Hur Sandra mår vet jag inte, för hon har inte kommit igång riktigt än, men hon kommer nog iväg till skolan som hon ska iaf.

Imorgon är hon ledig för då ska vi äntligen iväg och få hjälp med hennes öron. Hon har haft problem med öronen i ett år ungefär, men den här ”dåliga morsan” har hoppats att det skulle gå över, eller nåt… Jag har iaf inte tagit mig i kragen och ringt om det förrän nu.

 

I våras, när Sandra var inlagd för andra saker, så kollade dom i öronen och sa att det behövde spolas där. Det har vi försökt med till och från sen dess, på dom lediga dagar vi har kommit ihåg och orkat. Men det har inte riktigt hjälpt.

Sandra kan nämligen inte böja huvudet på kommando, utan jag har spolat lite på måfå, och hoppats att inte vattnet har blivit kvar bakom propparna, liksom… Problem har hon fortfarande och hon tar sig ofta för öronen, så vi behöver hjälp att få bort propparna på nåt sätt. Vi hoppas att det går att göra det utan att söva henne.

Dom sa att om man inte kan spola, så kan man ta med en pincett och försiktigt plocka ut dom. Men då måste man sitta blickstilla. Och det kan vi ju inte lita på att lilla damen gör…

Nåja, det ordnar sig säkert på ett eller annat sätt. Det ska iaf bli lite spännande att besöka en ny vårdcentral som Sandra nu tillhör. Vi är ju jättenöjda med den vårdcentral vi har, och det har alltid funkat bra där. Ja, iaf sen Sandra började skolan och slutade gå på BVC, för där var det inte så bra när det gäller Sandras svårigheter, men det är en helt annan historia.

Nu är det iaf nytt med en vårdcentral som har mer kunskaper om funktionshinder och där mer tid är avsatt för varje besök. Det ska också vara lättare att följa upp Sandra och få samma läkare varje gång. Det låter ju bra och förenklar ju en del när det är nåt.

Det här fotot är nästan likadant som det igår,
men här kom färgerna fram bättre. Jag gillar båda :)

 

Jag önskar er en skön dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Trevligheter och höstiga färger

Jahopp, nu är vi hemma i vardagen igen, efter en campingnatt och lite trevligt umgänge. Tack fina ”assistansbolag-vänner” för middag, skjuts och trevligt sällskap :)

Lite höstpromenerande med kameran blev det också, när det inte regnade. Riktigt vackert när himlen var mörk och solen lös upp dom orangefärgade löven.

 

Lite svårt att få med dom riktiga färgerna, men fint var det iaf.

När vi kom hem hade skolfotona kommit efter lite strulande och dom vill vi så klart behålla. Det har vi gjort varje år, och dom här är ju troligtvis dom sista skolfotona vi får. Eller, får köpa, så klart ;)

 

Det var väl det lilla om vad som hänt sen sist. Idag kommer Sandra hem och jag passar på att slappa lite till dess, helt enkelt.

Hare kanoners!

♥ Kram ♥

Full rulle kanelbulle

I den här takten är det snart vår igen ;) Jag tycker inte att det är annat än helg, nyss helg eller snart helg. Men det är klart, vi har ju två helger i veckan, så det är kanske inte så konstigt?!

Söndagen var lugn, men skör, med pysslande på fm. Det var väl okay, men lite för svårt för Sandra som gärna ville göra dom figurerna som fanns på bilden, och det klarade inte ens jag av… Men hon var nöjd så länge vi orkade pyssla och sen fick det bli film en stund.

 

Efter maten ville Sandra ta en biltur, så Göran och hon gavs sig iväg en sväng medan jag passade på att slappa. Det var väl i stort sett vad söndagen bjöd på, förutom allt det vanliga som alla dagar bjuder på ;) Vi var trötta till kvällen hela familjen, men allt gick bra iaf.

Igår åkte Sandra till skolan och nu är det ju korttids (och skola, förstås) till imorgon. Vi fick lite nytta gjord igår och ikväll blir det roligheter med ett par fina ”jobbar-vänner” från vårt fina assistansbolag, det blir skoj!

 

Förresten ringde dom från skolan igår och meddelade att Sandra får gå kvar där tills vi hittar en annan lösning, om det inte hinner bli klart till sommaren. Men åååh, så skönt! :) Nu har vi några alternativa lösningar som vi hoppas på, men vi vet inte än om det går igenom, och då känns det toppen att det finns nåt tryggt för Sandra så länge.

 

Må bäst!

♥ Kram ♥