När viljan är större än orken

När jag väckte Sandra igår var hon en solstråle. Hon hade valt ett gosedjur som skulle följa med till skolan och ha det röda halsbandet på sig. Ni som missat det kan scrolla ner lite till inlägget som heter ”Avslaget”

 

Morgonbestyren funkade utan problem, även om det var en viss skörhet i rösten. Frukosten slank ner mellan små utbrott och hostattacker men damen kom iväg till skolan utan några större missöden.

Hem kom en mycket trött tjej som hade varit skör lite till och från i skolan med, och hon talade om att hon inte orkade dit som idag. Vi var tvungna att lämna henne lite för sig själv en stund, tills hon hade landat här hemma, och vi funderade på om hon kanske skulle behöva en ledig fredag.

Men efter en lugn stund med kataloger och sax och lite mat i magen blev hon piggare så hon orkar nog med den sista skoldagen för den här veckan. Dom är duktiga på att anpassa verksamheten efter Sandras ork, så egentligen är det ingen vila för henne att vara hemma, utan hon mår bäst om vi följer schemat, men i ett lugnare tempo. Sen är det nog ganska lagom med en helg att ta igen sig på.

 

Ni får ha en skön fredag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥