Avslaget

Jag måste börja med att tacka för alla tips angående gosedjuren. Vad bra det är med blogg ändå! Man får tips och idéer och man kan vrida och vända och tillslut hittar man en lösning.

Alla tips är värdefulla för mig, även dom som egentligen inte passar Sandra från början, för dom får mig alltid att tänka till och dom flesta idéer går att anpassa och vrida lite på.

Det som jag tillslut kom fram till nog skulle passa Sandra bäst, som jag tror iaf, och som är enklast att använda överallt i alla situationer, var det att ha ett djur-halsband som märkning.

 

Så ska vi bara få Sandra, och alla som jobbar runt henne, att lära sig den rutinen. Djuret som följer med Sandra till skolan, fritids eller korttids ska ha det röda halsbandet på sig, alltid. Det tas inte av förrän gosedjuret kommer hem igen, och hemma används det inte. Jag vet ju inte än, men tror att det är den bästa lösningen just nu iaf. Vi får väl testa ett tag så får vi se.

För övrigt var gårdagen en mycket skör dag och vi undrar om damen håller på att bli sjuk, eller om det är den vanliga ”helg-skörheten” som är extra jobbig den här helgen.

 

Vi hörde ju att hon inte var nöjd redan på morgonen, så Göran bestämde sig för att gå ut en stund med henne, det brukar hjälpa. När hon hade druckit sitt vatten (som vi har på rutin innan hon går ut) så böjer hon sig efter sina skor i hallen. När hon sen reser sig upp så ser jag att hon tar sig för pannan och får en lite orolig röst.

Yr? Ont i huvudet? Ja, det var nog huvudvärk hon hade, det var iaf vad jag lyckades klura fram efter att ha försökt att ge ”inte ledande frågor” som ger henne en chans att svara efter eget tänk, liksom… Säker är jag inte, men hon fick iaf två Alvedon och sa att det kändes bättre när jag frågade senare.

Lilla gumman! Det måste vara jobbigt att inte må bra, inte förstå det, eller varför, och inte kunna tala om, och be om hjälp…

 

Nåja, hon blev gladare när huvudvärken försvann (eller vad det nu var) även om hon hade en ganska trött dag. Det blev film och ”klippa kataloger” på eftermiddagen, och det var väl ungefär lagom det.

Hon var mest orolig över att hon inte skulle få chips på kvällen, så hon kände nog att hon kanske inte riktigt orkade. Men chips blev det ändå, det ska mycket till innan vi skippar den traditionen… Damen var nöjd, men ännu tröttare, förstås. Det gick ganska bra ända till sängen iaf, med sänkta krav och två Alvedon till.

 

När Göran tog över med chipsskålarna i soffan så gick luften bara ur mig. Jag orkade ingenting och har inte ens packat korttidsväskan, så det måste jag göra idag om nu Sandra verkar okay när hon vaknar.

Eftersom hon inte mådde så bra igår så får hon sova så länge hon behöver idag och sen får vi se vad det blir av tröttheten.

Vi hoppas ju att eventuella sjukor väntar lite, för just nu är det inte riktigt läge för sånt.. Då kör det ihop sig lite i planeringen, kan man säga. Men eftersom man inte kan påverka sånt så får det väl bli som det blir och vad det än blir så löser vi det på nåt sätt.

 

Ha en skön söndag!

♥ Kram ♥