Slut på energi

Igår vaknade ett åskmoln här. Damen verkade jättetrött och stirrade tomt framför sig utan att jag fick nån vidare kontakt. Efter en bra stund sa hon argt ”Jag orkar skolan” och det betyder ju bara en sak. Att hon känner att hon egentligen inte orkar, och/eller inte mår så bra som hon önskar.

Men att säga till henne på morgonen, att hon får vara hemma, är inte så bra. Det brukar resultera i utbrott, så jag tänkte att vi kör väl på så länge det går och märker jag att det inte går så får vi ju ta den smällen, liksom.

 

Hon brukar inte få i sig nån frukost när hon inte mår bra, men vi följde morgonrutinerna och Sandra åt faktiskt upp sin frukost. Det visade sig att det var just det hon behövde, för sen kom solstrålandet tillbaks och resten av morgonen gick som en dans.

Hon var kanske lite trött, men inte så att det påverkade så värst mycket. Däremot är hon ju väldigt känslig för det där med mat och dryck. Det gäller att se till att hon får i sig tillräckligt för annars orkar hon inte.

 

När hon hade kommit iväg med taxin så gjorde jag mig klar och knatade till tandläkaren. Eller tandhygienisten, snarare. Det var mest putsning och lite fix av ilningar som inte hanns med i våras. Så nån undersökning behövdes inte och allt såg fint ut.

Sen messade jag min fina frissa i hopp om en liten lucka i hennes smockfulla kalender, för så här i semestertider blir besöken inte lika täta som jag egentligen skulle behöva. Så nu är det ingen ordning alls på frisyren och jag har inte tid förrän den 27:e…

Och jag ska ut med en govän den 24:e så det vore ju lite käckt om håret inte hängde i stripor då, liksom. Men det får bli som det blir och blir det ingen återbudstid så får jag väl köpa ett diadem eller fixa en söt rosett på huvet eller nåt. Haha, skoja bara!

 

När Sandra kom hem var hon pigg och glad, och av vad jag kunde läsa i kontaktboken så hade hon varit det hela dagen. Det bekräftar ju bara att oron på morgonen berodde på att energidepåerna var slut.

Det är lätt att missa det där för det kan vara svårt att veta om hon har fått i sig tillräckligt när hon inte själv kan styra det, eller tala om ifall hon är hungrig, mätt eller törstig. Vi måste komma ihåg att ge henne mellanmål ibland, särskilt om hon har ätit dåligt dagen innan. Och det är så lätt att glömma.

Vi är nämligen inte vana vid mellanmål i den här familjen, inte ens när Sandra var liten. För vi var tvungna att hålla ganska hårt på mattiderna, annars åt inte damen nånting.

Strul med maten är inte helt ovanligt för personer med autism, och Sandra hade en period då hon bara ville äta makaroner. Det tog flera år att vänja henne med andra smaker och konsistenser, men det gick och sen har vi inte haft några problem med vad Sandra äter, bara att hon gör det.

 

Igår var det Görans kväll så jag passade på att koppla av en stund för mig själv med ett varmt bad och senare blev det lite mys i tv-soffan för oss båda. Vi har ju en baby-vakt så vi alltid kan vara beredda, och då kan man passa på att njuta lite av dom stunder som blir när det funkar som bäst. Sandra somnade för övrigt ganska fort igår, och vaknade piggelin för ett tag sen.

Idag blir det dom vanliga lördagsrutinerna och så mycket mer brukar inte hinnas. Jag får önska er en skön helg!

Förresten, ni som bloggar om npf, och har erfarenheter av syskon, vi är några bloggare som kommer att ha temaveckor då och då och först ut är just syskon. Jag har ju inga egna erfarenheter av det så jag kommer att länka vidare istället. Vill du vara med, så klicka HÄR

♥ Kram ♥