Förebyggande eller utvecklande

Igår morse frågade Sandra jättefint efter en speciell CD-skiva som hon ville lyssna på till frukost. Att hon kan be om hjälp och förklara så jag förstår på det sättet gör mig stolt och glad. Självklart ska jag då hjälpa henne med det hon ber om.

Men!

Hon hamnar väldigt lätt i låsningar och hon hakar gärna på i saker som lätt blir krångliga och tar en hel massa mer tid än vi har på morgnarna. Så hur gärna jag än vill göra som hon ber om så vet jag att det nästa gång troligtvis blir problem, låsningar och utbrott.

Så jag gör bäst i att hålla ganska hårt på våra morgonrutiner. Och när det då kommer ett sånt här tillfälle, som jag i vanliga fall bara vill uppmuntra, då blir det en liten konflikt i mig.

 

Uppmuntra utvecklingen är ju så himla självklart, liksom. Men när den i längden leder till problem och utbrott? Ja, då vet jag faktiskt inte vad som är bäst alla gånger. Igår löste det sig, hoppas jag. Jag förklarade att vi inte har tid att leta efter en speciell låt bland alla CD-skivor, men just igår visste jag vilken skiva hon menade så just igår plockade jag fram den åt henne. Nästa gång får hon välja skiva själv. Sandra var nöjd och verkade med på noterna :)

För övrigt var det en mycket piggare och lugnare tjej igår än i torsdags. Skönt när det går över efter lite sova. Dagen i skolan hade gått bra och eftermiddagen hemma gick bra den med.

Sommarens sista suck?

 

Patricia undrar hur det har gått med halsbandet på gosedjuret. Ja, det var verkligen en superbra idé och än så länge funkar det hur bra som helst. Sandra förstår och tycker det är roligt, och alla är informerade. Sen att "lilla damen" busar lite ibland, det är ju en annan sak. Igår pulade hon ner Sunes lekråtta i byxfickan utan att jag märkte nåt, och plockade glatt fram den i skolan sen :)

 

Förresten, nästa tema inom npf-blogg-världen är bestämt till vecka 40 då vi kommer att skriva om assistans. Är det nån npf-bloggare som vill vara med, så gå in HÄR och anmäl din blogg.

♥ Kram ♥