Tema - Syskon. Att inte ha några.

Om nån mot förmodan har missat det, så har vi Tema syskon den här veckan inom npf-blogg-världen. Jag har ju inga erfarenheter av att ha syskon, eller ha barn som är syskon, men erfarenheter av att inte ha några har jag ju, kom jag på :)

Så det får bli mitt bidrag i ämnet idag och jag får väl börja med att berätta orsaken till att Sandra inte har några syskon.

För det beror inte på, som många tror, att vi inte har vågat skaffa fler barn eftersom Sandra fick en diagnos. Nej, vi har tvärtom faktiskt försökt att få syskon till henne. Vi tror att det är mest fördelar med det, nämligen.

 

Vi hade ju inte så plättlätt att få barn öht, utan det tog åtta år innan Sandra blev till. När hon var ungefär ett par år gjorde vi om hela proceduren med sprutor och allt vad det innebär, men hade inte turen med oss fler gånger.

Eftersom det inte blev några syskon så har vi accepterat det och ser fördelarna med ”ensambarn” istället. För det tjänar ju ingenting till att gå och sakna det man inte har, utan vi väljer att glädjas åt det vi har :)

 

Visst kan vi ibland känna en liten sorg över att vi inte fick fler barn, jag som alltid velat ha många barn… Å andra sidan går det åt en del ork och tid så det var kanske meningen på nåt sätt ändå. Eller, det var det ju så klart inte, men vi väljer att se det så, att det är bra som det är.

Även om vi inte skulle kräva av ett syskon att finnas där, så hade det väl ändå varit en liten trygghet om det fanns syskon. Nu har ju Sandra bara oss, och vi kommer ju inte att finnas jämt. Det hade varit skönt om det hade funnits en familj även utan oss.

Nån som hälsar på ibland och nån som kan se till att Sandra har det bra. Nån som skickar ett julkort eller kommer med blommor när hon fyller år… Men eftersom autism är ärftligt så hade det kanske inte blivit så ändå, vem vet :)

 

Nu tänker jag ju mest på framtiden, då Sandra har flyttat hemifrån och vi inte finns kvar. Hur det skulle vara nu, i vardagen, med syskon till Sandra, har jag ju ingen aning om. Det enda jag vet är ju att Sandra har det jobbigt när vi är för många, och att hon har väldigt svårt för små barn om dom rör sig för fort och låter för mycket. Och vilka barn gör inte det, liksom ;)

Men visst, hade vi kunnat välja, så hade vi haft syskon till Sandra. Hade det blivit jobbiga situationer i vardagen, så hade vi ju löst det.

 

Så lite nya länkar i ämnet:

M som i underbar

Virrigamamma

Gårdagen i övrigt funkade jättebra. Jag hann det som skulle hinnas innan Sandra kom och hade ändå hela tre timmar slappatid kvar när allt var klart! Det ni ;) Sen kom en solstråle hem och hela kvällen bara rullade på och jag fick t.o.m. klart korttidsväskan medan Sandra satt i badet. Superbra med en babyvakt som har bildskärm! :)

Dom är så gulliga på korttids också, så dom brukar tvätta Sandras kläder när dom hinner, vilket dom nästan alltid gör. Så den enda smutstvätten som var i korttidsväskan var nattlinnet som Sandra hade haft sista natten. Snacka service!

Idag är det fotografering i skolan och medan Sandra är där ska jag roa mig med finbesök och kanske lite foto-picknick om vädret tillåter.

 

Ha det toppenbäst!

♥ Kram ♥