Cykling, ormtjusning och räddande änder

Vi åkte på minisemester med husbilen och tog cyklarna med oss. Jag har ju inte cyklat på en hel massa år, så det var ju spännande…

Jo, cyklat har jag visst det, men sen Sandra växte ur cykelstolen så har jag inte cyklat på min cykel, och det är väl närmare 15 år sen. Annars har vi mest cyklat tandem, Sandra och jag.

 

Så min cykel har väl stått och kärvat ihop lite och gick inte att växla. Men cykla gick ju och det blev två mysiga dagar med cykling längs Göta kanal vid Söderköping.

 

Helt plötsligt fick vi syn på en huggormshona, och jag blev överlycklig. Hoppade av cykeln och grävde fram kameran, och ormen hann undan :(

 

Jag älgade ut i diket och stampade för att skrämma upp den på vägen igen, så jag skulle kunna fota den, medan Göran (som är lite rädd för ormar) stod vid cyklarna och gastade nåt om att han inte kunde bära mig till sjukhuset så jag skulle gå därifrån.

 

Det var så det kliade i hela kroppen att ta upp ormen och lyfta ut den på vägen. Men så korkad är jag faktiskt inte, så jag tjurade lite över missat foto istället innan vi cyklade vidare.

Men jag glömde det där ganska fort, för man kan inte vara sur i en sån här natur!

 

Jag har för mig att det hette Mem. Det var iaf så långt man kom mot kusten och där Göta kanal tar slut. Fint var det hursomhelst.

På vägen tillbaks fick jag en ny chans och sen var jag lycklig!

Även om fotona inte blev jättebra så var det ett praktexemplar, mycket vackrare än honan jag missade, och dom ser man inte särskilt ofta. Inte jag iaf, och lycklig var jag hela vägen tillbaks :)

På vägen köpte vi varsin glass och mumsade i oss, det var gott efter cykelturen.

 

Jag räddade en and från ett tragiskt öde också. Alltså, hur i hela friden tänker folk som slänger sånt här i naturen??

 

Anden fastnade med foten och hade vi inte varit där så jag fick tag på linan så hade det gått illa för den stackaren :(

 

En mycket skön ledighet fick vi och jag ska leta ny cykel, för cykla är kul! Vi har liksom glömt bort cyklarna dom här åren sen Sandra växte ur barnsitsen. Synd att man kommer på det när säsongen är slut, men som tur är kommer det fler cykel-säsonger :)

 

Hare bäst!

♥ Kram ♥