fredag 7 september 2012

Bloggfunderingar

Tröttheten börjar komma ikapp lite, men det vore väl konstigt annars. Sandra är fortfarande mest glad och nöjd så länge vi sänker kraven lagom mycket. Allt funkade utan missöden igår, och det får man ju faktiskt vara nöjd med.

 
När allt funkar som bäst så ser ju våra dagar rätt lika ut, så jag har inte så mycket att skriva om. Då brukar jag försöka skriva om nåt aktuellt ämne eller nåt som är vanligt för personer med autism i största allmänhet. Saker som berör mig och även saker som har drabbat oss mer eller mindre. För att försöka få bloggen mer intressant och aktuell.

 
Ni som är kvar gillar ju min blogg som den är, men jag tappar läsare och det är tråkigt. För jag skriver ju mest för att öka förståelsen och sprida vetskap om autism och andra diagnoser inom npf. Det är liksom det viktigaste för mig, för att även osynliga funktionsnedsättningar ska bli okay och att olikheter ska accepteras och tas hänsyn till och för att alla har rätt att må bra.

Jag ser ju att det behövs väldigt lite för att göra stor skillnad och det här är mitt sätt att förmedla det på. Så därför är det viktigt för mig att ha läsare. Men det är som det är och en orsak är så klart att jag inte har så mycket tid att själv kolla runt och läsa bloggar.

En annan orsak är nog att jag vill sprida det positiva, många vill läsa det negativa. Inte alla, absolut inte, men jag märker en ökning i statistiken när jag skriver negativt. Och eftersom jag mest är positiv så blir det inte lika intressant för dom flesta då, antar jag. Det tänker jag dock inte ändra på, för det finns tillräckligt med negativt ändå och jag är inte den som ältar sånt mer än att jag får det ur mig då och då.

 
Nåja jag tänker ju fortsätta som jag har gjort hittills, eftersom det liksom är jag, och mitt sätt att skriva på. Och jag avslutar med ett mycket bra, tänkvärt och fint litet youtube-klipp som ni kan se genom att klicka HÄR Många är vi föräldrar som känner igen våra barn i Kristin, även jag. Sandra har också mått dåligt, innan hennes liv anpassades. Det är så viktigt!

 
Idag ska jag iaf till tandläkaren, och sen tar vi helg. Jag önskar er en skön fredag!

♥ Kram ♥

7 kommentarer:

Birgitta sa...

Nina! Det är mycket roligare att läsa om hur du hittar bra lösningar på "problemen" och att det går bra.
I går fick mitt (som jag gjort med inspiration från dig) bildschema i ettan beröm av föräldrarna och inte minst från papan till tjejen med Adhd och autism. Han och en annan pappa berättade öppenhjärtat om sina barns problem. Sådant gillar jag! Det är mycket lättare att tackla det hela om man får vara öppen mot andra barn och föräldrar. Det avdramatiserar också.
Så, tack för den hjälpen!
Kram Birgitta

Maritha sa...

Efter att i flera år läst om allt jobbigt ni haft med Sandras tröttsjukor och annat så är jag så glad att läsa hur bra det går nu :o))

Jag tycker det är tråkigt om du tappar läsare för att du skriver om det positiva, jag skulle tycka att det inger hopp att det finns lösningar om man kämpar som ni gjort!

Ha en fin helg vännen <3

Kram Maritha

Mamma Z sa...

Känner så väl igen det där du skriver. Att när det är "elände" så läser folk mera.
Sen tror jag att det finns allt för många bloggar numera att man liksom försvinner i mängden. Sedan har jag en teori om att du det numera finns massvis med forum för liv som våra på Fb så är kanske inte behovet lika stort att läsa bloggar heller. Man bli "mätt" på ämnet.
När vi började för en evighet sedan så fanns ju inte FB och vi behövdes på ett annat sätt.

BAMSEKRAMEN på dig!

Johannes mamma sa...

Tack för klippet!
Jag försöker hitta infallsvinklar för att skolan ska förstå hur viktigt det är i sonens och vårt familjeliv att man anpassar så mycket det bara går, så att livet blir lättare.
Detta är inte enkelt då skolpersonalen tycker att dom redan kan allt...Pust...
Jättebra att hitta nya tankebanor att lägga fram.
Ha en bra dag.

Annelie L sa...

Hej vännen,
Jag är en av dem som svikit din blogg den senaste tiden. Men det berorinte på vad eller hur du skriver, utan helt enkelt för att jag inte haft ork till så mycket dator tid. Jag har heller lyckats läsa några längre texter av något slag och fått behållning av det. Men nu hoppas jag verkligen att det ska vända, jag saknar både din och mångas andra bloggar.
Pojken jag ska börja jobba med är inom autistisk spektret, men jag vet inte på vilket sett. Först på måndag får jag träffa honom.
Jag kommer troligen vända mig till dig med frågor, om det öron för dig . Jag vet att han inte har något bild schema i dags läget.
Fortsätt du att skriva , det går nog upp och ner med läsare antalet, nu när hösten kommer så ökar nog läsarna igen ska du se.
Massor av Go kramar till dig <3

Bellan sa...

Visst är det lite märkligt att läsarantalet ökar när man skriver negativa saker. Jag har märkt detsamma - efter en rejäl minskning under sommaren så har mina läsare ökat nu när det varit lite dramatiskt under några veckor. Jag fattar inte riktigt logiken, men så är det iaf...

Jag är en av de som prioriterar din blogg för den ger mig så mycket lärdomar att ta med mig i min vardag!
Kram påre vännen ♥
//Bellan

mariellejohnsson sa...

Jag läser fortfarande din blogg vetdu, även om det kanske inte blir varje dag och jag kanske inte kommenterar allt heller. Jag gör som jag alltid gjort att jag går alltid bakåt och läser gamla inlägg också sånt som jag missat.
Jag fullkomligt älskar din blogg Nina! Alla dessa pedagogiska lösningar, det är ju precis sånt jag tycker om!
När det gäller min blogg tänker jag tvärtom, att jag gnäller för mycket så folk inte orkar med mig. Så ibland blir jag så fruktansvärt trött på mig själv också. Fast å andra sidan så är det väl mest att jag berättar om min vardag och mitt liv.
Jaja, när det gäller Gabriella så är det ju i och för sig också så att det funkar rätt bra just nu. Jag tycker att det känns helt otroligt underbart.
Öh....
Ville nog mest tala om att din blogg är totalt bäst!
Kram!