Frågar man dumt så...

Sandra har då svar på tal ibland. Det händer rätt ofta att hon frågar om saker som hon redan vet svaret på. Jag har läst att personer med autism gärna gör det, för det är tryggt att veta vad svaret kommer att bli. Hur det än är med det så kan det vara lite jobbigt ibland… Men oftast brukar vi skoja lite när Sandra frågar, och svara fel, vilket hon kan ta och tycker är roligt om det sker på rätt sätt.

Väldigt ofta pekar hon på en av katterna och frågar ”Vad är det” och vi svarar ju oftast med kattens namn då, eftersom hon undrar just det ibland. Men om hon vill ha ”En katt” som svar så nöjer hon sig inte med att vi svarar med namnet utan då frågar hon ”Vad är det för djur”

Vi brukar gå igenom några olika djur innan vi svarar ”Katt” och Sandra blir nöjd. Igår lyssnade Göran och Sandra på musik medan dom käkade chips, bl.a. ”Vargsången” (”Du varg, du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig” från Ronja Rövardotter). Göran skojade och sa ”Och här kommer en varg” när en av katterna kom. Sandra svarade just inte och då måste man ju kolla läget, så hon liksom inte blir förvirrad, utan är med på noterna, så Göran sa ”Är det en varg?” Sandra svarade så klart nej och Göran frågade vad det var för djur då.
”En katt dumskalle!” blev svaret.

Sen klappade hon på Görans mage och sa ”Du har en bebis där” Hahaha! Det tyckte jag var kul!

Ha en härlig söndag!
Kramen!