lördag 7 november 2009

Alla har vi våra "bekymmer"

Ibland när jag pratar med vänner som har jämnåriga barn, dvs tonåringar i familjen, så kan jag känna att jag slipper en hel massa oro. Visst, jag har också oro, men för helt andra saker. Hur ska det gå i framtiden? Kommer det att finnas folk runt Sandra som tycker om henne? Kommer hon ha det bra när vi inte finns längre? Osv.

Men jag behöver inte ligga vaken på nätterna och vänta på att hon ska komma hem från någon fest. Jag behöver inte oroa mig för att det ska hända henne något när hon är ute. Jag behöver inte oroa mig för droger, alkohol, skumma typer eller att hon ska hamna i ”fel gäng” Ibland känns det rätt skönt att veta att det alltid är någon som har koll. Hon är aldrig ensam!

Okay, det är klart att om jag hade fått välja så hade jag ju hellre legat vaken om nätterna och väntat… Jag menar, det är väl ingen som önskar att ens barn får ett funktionshinder och inte har samma möjligheter som andra människor i livet. Men nu är det ju som det är och jag är glad över den underbara tjej vi har, så klart! Så då kan jag känna att det iaf är skönt att slippa oroa sig om nätterna…

På tal om framtiden och den ”oro” som jag har då… På måndag ska vi ha uppföljningen på boendemötet vi hade för ett år sen, då vi framförde Sandras behov av kommande boendeform. Det ska bli intressant att höra vad som har hänt sen dess. Vi har fått en ny handläggare och henne har jag inte träffat, så det ska också bli intressant. Det är ju viktigt att handläggaren är bra…

Det vi fick veta på förra mötet var iaf att det var på gång att starta boende för åtminstone personer med Asperger, men att det även fanns behov av boende för personer med autism. Så nu hoppas man ju att det kommer att starta ett sånt och att dom har tagit hänsyn till våra önskemål, så Sandra kan få en plats där när det blir dags. Nu är man väl lite negativt inställd, av erfarenhet… Men jag tar inte ut nåt i förväg. Intressant ska det bli iaf! För får vi veta att det inte blir något boende som passar Sandra så ska vi flytta, och då är det hög tid att börja kolla runt i landet vart det finns boenden där hon kommer att må bra.

Jag skrev det sist, och jag skriver det igen, ifall jag har tur att det har kommit nya läsare sen dess :) Om någon vet något bra boende, någonstans i landet, för personer med autism, eller nån webbsida där man kan kolla lite, så tar vi tacksamt emot tips! Det är inte lätt att veta vart man ska börja för vi kan ju inte kolla på alla, utan vill ju helst koncentrera oss på dom bästa.

Vi har ju rätt höga krav på Sandras boende men i första hand letar vi ju efter ställen som är för personer med autism, för det är ett måste! Sen får vi väl sålla :)

Som Mia skrev i en kommentar förra gången jag tog upp det här, så finns det ju andra alternativ och boendeformer. Att Sandra bor i egen lägenhet med assistenter finns också i våra tankar. Vi har ju ett bra assistansbolag så det är inte helt omöjligt att det blir en lösning, men vi får se. Endast det bästa är gott nog, som sagt :)

Nog om det för nu! Lär ju återkomma i ämnet :) Igår kom Sandra hem glad och nöjd, men lite tjafs å skrik klarade vi av ändå, när det var medicindax. Fast resten av em och kvällen gick smärtfritt så det var ingen fara på taket.

Det hade varit en bra dag för Sandra i skolan, med ridning och skapande som hon har på fredagar och som hon gillar mycket. Ja, hon gillar ju alla dagarna och har ett väldigt bra schema som passar henne perfekt varje dag. Jag sa det till en av lärarna förut, att hennes schema är ”för bra” :) Hon skulle nämligen vara ledig en dag för några veckor sen, för att vila upp sig lite. Men vi hittade ingen lämplig dag eftersom alla dagar var så himla bra och Sandra inte ville missa nåt av det… Såna ”bekymmer” gillar vi! :)

Idag var vi hos mina föräldrar, Sandra och jag, och det var ju ett tag sen, så det var väl verkligen dags nu. Det händer inte så värst mycket mer än fika, äta och babbla en stund innan vi åker hem igen. Men vi skippade medicin och bad iaf, för det hade mest blivit stressigt.

På vägen hem blev jag plötsligt dålig och fick jätte ont i huvet å mådde illa. När vi kom hem hade Göran fått samma!... Hoppas det är snabbt övergående! Nu håller han iaf Sandra sällskap med lite chips-mys i hennes rum, så som det ska på lördagar, och han verkar må lite bättre. Själv tog jag Alvedon så jag mår också bättre nu.

Ha en skön kväll och härlig morgondag!
Kramen!

5 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Ni hittar säkert ett bra boende för Sandra.. Det är ju kanon att ni är ute i god tid, det är det minsann inte alla som är och så blir det till slut panik och helt fel..

Hoppas både du och Göran mår bättre nu..

Kram
Mia

Sussi sa...

Ja du vad ska man säga om detta med tonåringar!
Det är varken lätt eller så att vara tonåring idag med eller utan ett handikapp.
Synd att du skulle få skalle värk, det är fölrhoppningsvis borta tills imorgon.
ha en bra natt.
Sussi

Britt-Marie sa...

Ja det ska bli spännande att få följa er väg till att hitta ett boende för Sandra, för det får vi väl följa hoppas jag ;o).
Håller tummarna att huvudvärk och illamående var något kortvarigt som är borta imorgon bitti när ni vaknar. Kram

Anonym sa...

Hej Nina!
Ja vad ska man säga, man kan ju inte välja eller få allt här i världen och vi får vara glada för det vi har. Vi anpassar oss till vår egen situation så är det bara. Sandra kan var lycklig som har er som föräldrar iallafall!

Här har vi fått riktig vinter nu, tillochmed plogbilen är ute. Jag är jättenöjd för det har blivit så ljust ute.

Ha det bäst vännen!
Kram Maritha Q

Anonym sa...

Hej!
Vill bara nämna att Örebro har bra rykte om sig när det gäller både skolor och boende för elever med autism.
Må så gott! //C