fredag 4 september 2009

Träningens syfte

Vilken solstråle det kom hem igår. Det fanns inte ett spår av morgonens lilla utbrott och eventuella trötthet. Nu mår hon allt bra igen, det märks. Hon riktigt sprudlade och hela eftermiddagen och kvällen gick utan problem. Vad go hon är när hon mår bra!

Det strålande humöret fanns kvar imorse och vad gäller kanelen så gick det också bra. Hon bad om hjälp! Det är ett steg i rätt riktning och faktiskt ett framsteg i sig. (Dessutom sa hon att hon skulle lära sig ta själv).

Att be om hjälp, och be om saker, har alltid varit ett av Sandras större svårigheter och det tränas mycket på det i skolan. Redan i förra skolan tränades det, fast kanske inte riktigt så framgångsrikt... Dom fick hjälp av pedagogen på Autismcentrum men missuppfattade nog själva poängen lite. Vi har det på film och när man ser saker på film så blir det så tydligt. Film är ett jättebra hjälpmedel för oss vuxna!

Hursomhelst så var metoden att med hjälp av en liten ”serie” få Sandra att säga ”Jag vill ha…” Sen fanns det några saker att välja på, t.ex. ”Jag vill ha pennan” Läraren (som för övrigt var specialpedagog) satt bredvid och pekade på ”serien” där det var en bild på Sandra i första rutan, med texten ”Jag” under (Sandra kan ju inte läsa så därför var bilden där). I nästa ruta stod det ”vill ha” och sen skulle Sandra välja vad hon ville ha. Bara att välja är ju svårt för henne, men det var inte det som blev fel utan att Sandra inte sa korrekt mening… Alltså hon sa ”Jag ha pennan” och det som gör mig arg när jag ser filmen är att hon inte får pennan! Läraren pekar istället på serien och vill att Sandra säger ”Jag VILL ha pennan” (och hon kan ju, som sagt, inte läsa ens……)

Så vad var syftet med träningen då? Att hon skulle lära sig säga meningen korrekt eller att hon skulle lära sig be om saker?????? För mig är det så självklart, men jag har ju inte läst dom där specialpedagogböckerna, förstås….

I skolan som Sandra går i nu gör dom istället så att, när det låser sig, och personalen ser att hon vill ha nåt eller behöver hjälp med nåt, så ger dom henne helt enkelt papper och penna! Då ritar hon vad hon vill ha/göra och då lossnar låsningen. Oftast kan hon sen berätta vad hon har ritat. Det är den metod som fungerar allra bäst. Den är också mest flexibel eftersom den är obegränsad och Sandra kan rita precis det hon behöver, istället för att låsa sig efter de bilder som finns.

Dom har en pärm också, med ett par bilder på det som Sandra oftast låser sig vid. Ibland funkar det bättre än att rita. Men det är en pärm som inte kräver några ord. Jag tror att ”serien” ser ungefär likadan ut, men Sandra behöver inte säga ”Jag vill ha” utan kan bara ta en bild och sätta den i sista rutan på ”serien”. För syftet är inte att hon ska säga rätt, syftet är att hon ska lära sig be om hjälp! Klarar hon att säga det så är det väl bra, men hon måste ju först lära sig hur hon ska få en annan människa att hjälpa henne!

I den skolan där Sandra går nu, är dom också specialpedagoger, men dom hade väl andra böcker(?) och en stor portion sunt förnuft! Dom är helt enkelt toppen där! Och det skriver jag inte för att jag vet att dom läser det här, utan endast för att jag tycker det! Och det kan dom ju få veta att jag tycker :)
(Fast det har jag ju redan sagt till dom, förstås)

Men imorse behövdes inte papper och penna, och inga bilder! Imorse bad Sandra om hjälp med ord! Helt av sig själv! Om meningen var korrekt vet jag inte, det lyssnade jag liksom inte på…. Jag förstod att hon ville ha hjälp med kanelen, det räcker för mig!

Ha en fin dag, gott folk!
Kramen!

6 kommentarer:

Skalmans mamma sa...

Åh, vilken underbar start på morgonen och vad skönt att det funkade med kanelen så snabbt =)!
Ha en skön dag!

Mona sa...

NU har du gjort min dag så bra! Är så stolt över Sandra som fixar att be om hjälp. För det är stort, det borde vi alla vara bättre på.
KRAM

Photo by Maria sa...

Men Nina.. Det är väl klart att hon måste säga rätt ord ;-) Nä då.. Jag tycker som du, kan hon be om saker och den hon ber förstår så varför måste orden vara rätt?? Att rita är ju ett perfekt sätt..
Det som du skrev om förra skolan och den serien vet jag förekom på skolan jag jobbade men det var hos barn som de visste kunde lära sig och förstod varför.. Autism är ju så brett och att lägga alla med autism inom samma är farligt, kan bli hur fel som helst..
Alla är vi olika så oxå de med autism eller de med andra syndrom..

Kramar
Mia

Tanja sa...

Håller med "mona"! Vi måste alla bli bättre på att be om hjälp!! Lycka till i fortsättningen!! Vi håller tummarna på att det funkar imorgon också!!
kramis!

Sussi Fagerholm sa...

Ja du dessa specialister, lyssna bara på hur andra pratar och inte blir dom rättad.
Så vad är problemet? Om hon gör framsteg så är väl det gott nog, även jag säger konstigheter men huvudsaken är väl att folk fattar vad man menar.

Bobo sitter på toa igen se vad glad jag blir av detta lilla framsteg.
Kramar om
Sussi

Patricia sa...

Ja men gud så dumt att det är viktigt hur hon säger en mening, det viktigaste är väl att hon förstår att be om hjälp och kan göra sig förstådd...sen om det är korrekt svenska o.s.v. har väl ingen betydelse...ja det är ju för väl att hon fått byta skola och att hon har så kloka föräldrar .. =)

Ha en fortsatt skön helg!
Kram Patricia