torsdag 3 september 2009

En burk kanel

Sandra var pigg när hon kom hem igår, efter ett par korttidsdygn. Men imorse låste det sig och jag tror det var kanelens fel. Kanske var det trötthet också, som kom ikapp för jag fick ju väcka henne och hon vaknade inte med ett leende, precis.

Vid frukosten slog det bakut och det kan, som sagt, ha berott på att jag ställde fram kanel på bordet… Ja, det brukar jag ju inte, så det blev en ny upplevelse och det räcker ju för att skapa oro. Jag tänkte att hon kanske ville ha lite kanel på frukostfilen och att hon kanske kunde ta det själv så fort jag bara hade gått därifrån. Men istället blev det ett mindre utbrott…

När hon väl lugnat sig ville hon ha kanel så jag hjälpte henne med det. Förhoppningsvis fixar hon den förändringen imorgon och kanske kan hon t.o.m. ta kanel själv nu när hon har sett hur det går till.

Ni förstår hur känslig vår vardag är om det blir utbrott bara för att det står en burk kanel på frukostbordet… Men vi måste ju utmana livet lite ibland, för att utvecklas. Idag blev utmaningen kanel på filen!

Igår kom Allers på posten och ni som tycker att autism är intressant kan ju köpa den, för det finns ett reportage i den om en familj med en annorlunda vardag. Hur det kan bli kaos när tandkrämen får en ny färg, och tuben ett annat utseende, och hur man med fantasi tar sig igenom det så vardagen fungerar igen. Tänk på det nästa gång en förpackning ändrar utseende! Ingenting är självklart… Små, små förändringar som dom flesta inte ens märker kan ställa till det ordentligt för en del. Båda föräldrarna har en blogg också, Magnus och Marie.

Snart är det dags att gå ut till taxin och sen ska jag packa upp korttidsväskan från igår. Vi får väl se om det blir nån prommis också.
Ha en fin dag!
Kramen!

6 kommentarer:

Annelie sa...

Så skönt att ni fixade utmaningen både du och Sandra,som du skriver så är det kanske ett steg åt rätt håll och en ny vana är på väg att införas i Sandras vardag. Hon klarde ju katterna, om en inte smärtfritt, så hon verkar klara en hel del er "lilla" tjej. Antagligen på grund av att hon har så förstående, tålmodiga och kärleksfulla föräldrar.
Ha en härlig dag, ta vara på din rast och ladda upp batterierna till max så allt tålamod finns på plats när den lilla damen kommer hem från skolan.
Kramen

Tanja sa...

Beundrar dig o ditt tålamod (nåja, jag kan nog förstå att du inte alltid är på TOPP-men för det mesta iallafall)!! Tänk vad skönt att hon har er som föräldrar! Man har ju sett många av andra sorten i sina dagar, om man säger så... ;-)

Kram på dig!
Tanja

Marie L. sa...

Hej!
Vad kul att du tittade un hos oss. :) Och tack för att du skrev så fint i din blogg. Jag ska läsa här lite nu. :)
/Marie

Patricia sa...

Ja tänk så små saker som betyder så mycket för Sandras utveckling...och tänk att du utmanar och utvecklar henne hela tiden och tar de utbrott och jobbiga dagar som krävs för att få in en ny rutin, jag beundrar dig Nina!!!

Hoppas kanelen snart är en självklarhet för Sandra... =)

Kram Patricia

Nattmia sa...

Ja tänk så mycket som man inte tänker på.. Hur mycket det kan störa Sandra eller andra med autism att det är en liten förändring..
Tänk om alla hade förståelse för det, men tyvärr inte :-(

Snart är kanelen på bordet vardag för Sandra och hon lär sig säkert att ta själv med..

Ha nu en bra dag..

Kramen
Mia

Anonym sa...

Men så bra att det löste sej och GICK BRA! Det är ju också en framgång, att när det blir en förändring så blir kaoset inte så stort som förr. Oavsett om det är kanel, snören eller fel sorters kakor vid fikan. Tycker Sandra och ni är då framåt och duktiga. Som vågar testa, vågar göra fel, vågar göra om igen och igen och igen.
KRAM Mona