söndag 19 mars 2017

Välkomna vårkänslor

Sandra mår bra efter den lilla svackan, även om man märker en oro hos henne. Det är ju svårt att ha ett tryggt schema när vi inte har nån vidare bemanning att bygga upp schemat efter. För Sandra har det dessutom alltid varit viktigare med vem hon ska vara än vad hon ska göra.

Många har försvunnit utan att hon förstår varför och utan att vi kan förklara det för henne. Många har kommit tillfälligt på sista tiden och det går inte heller att förklara. Inte ens jag vet ju om folk kommer tillbaks eller inte. En del lovar utan att hålla och vi brukar undvika att berätta nånting för Sandra om vi inte måste, innan vi vet. Det känns i mamma-hjärtat när Sandra känner sig sviken och jag har fått svårt att lita på nån just nu.

Men vi gör vårt bästa med att fokusera på ”här och nu” och under kommande vecka kommer iallafall en kär person. Sandra fick reda på det igår, och blev genast lugnare. Skönt att det finns nån annan än vi föräldrar i hennes lilla begränsade värld.


Min migrän är borta och jag har t.o.m. kunnat njuta lite av vårsolen, och lite kärlek bland sångsvanarna. Jag önskar er alla en fin vår!

.

2 kommentarer:

Bellan sa...

Kramar om dig och hoppas att det lättar snart på assistansfronten! <3

//Bellan

Johannes mamma sa...

Känner så väl igen det här. Vi har haft på tok för många eventuella assistenter på besök o så blir det ingenting av det.
Känner också att vår kille får en helt ohanterbar situation och känner sig så sviken av människor.
Hur förklarar man man?
Att få tag på vettiga assistenter i dagens läge är ju som att leta efter en nål i en höstack.
Vi har gått underbemannade i snart 2 år nu och det känns.
Hoppas ni snart hittar nån pärla.