Jag
har en liten svacka. Inget allvarligt, men tröttheten kom nog ikapp lite,
kanhända är det nån bacill som lurar. Eller så har det bara varit lite väl
intensivt på sistone. Möten, inställda möten, bokade tider och ärenden. Ja, och
så det vanliga på jobbet nästan dygnet runt, inskolningar och 110% alert mest
hela tiden. Lite för lite återhämtning gör att orken inte räcker lika länge.
Annars
är det ganska lugnt just nu. Sandra mår bra och vi försöker göra hennes dagar
så innehållsrika och vettiga som vi orkar. Målet är att Sandra ska ha något stimulerande
att göra varje dag, om hon inte själv väljer bort det. Det ska alltid finnas
ett alternativ i välja-pärmen som är roligt. Det hon väljer bort behöver vi göra intressantare, för det är alltid den som jobbar som har ansvaret över att Sandras dagar blir bra för henne.
Igår
förberedde jag så Sandra kan välja bakning idag om hon vill, och det skulle jag
tro att hon gör. Jag har rivit morötter så hon kan göra morotsbröd, tänkte jag.
Eller,
hon gör ju inte det, förstås, men tror att hon gör 😊 Jag brukar göra degen
själv för att det inte ska bli för många brytningar och för mycket vänta-tid
för Sandra, för det fixar hon inte. Hälla uppmätta ingredienser i en bunke är
väl vad hon klarar, och det är för lite för att hon ska tycka att det är roligt
och meningsfullt. Därför är degen klar när Sandra ska börja baka.
Jag
har hittills delat degen i lagom ”bull-bitar” så hon bara har format och lagt dom på en
plåt. Men idag tänkte jag att hon ska få dela själv. Jag vet inte än om hon
kan, men man måste ju utmana för att kunna utveckla. Så jag ska göra en rulle
som jag markerar med ett snitt där Sandra sen ska dela. Vi får väl se hur det
går.
Klarar
hon det inte så kan jag alltid justera det i efterhand, när hon har lämnat
köket. Huvudsaken hon tror att hon gör det själv, för det är det hon växer av.
Sen brukar hon fixa att pensla med ägg och hälla på frön, om hon klarar
brytningarna eftersom bullarna måste jäsa först. Det beror helt och hållet på
dagsformen så vi får se hur det blir när vi kommer så långt.
Jag
avslutar med en mycket läsvärd länk här, varsågoda.
Må
gott!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar