Med
bakningen gick det såhär…
Dvs
vi skippade den och Sandra tillbringade dagen nerbäddad i soffan, med film och
kräk-bunke. Det är ju inte så konstigt att det kommer en reaktion efter alla
nya bekantskaper och olika folk på olika tider. Det innebär att den viktiga
strukturen rubbas för mycket för att det ska bli tryggt och lugnt. Men det har
gått över förväntan ändå, måste jag säga.
Ja,
det fick bli en lugn dag för oss båda, även om det inte är så lugnt för den som
måste passa, men inga aktiviteter iallafall. Det var mest att springa och serva
med film, musik, kräkbunke, toabesök (som kräver ett visst mått av tålamod och
låg-affektivitet…) vill äta, vill inte äta, vill dricka, vill inte dricka, vill
duscha, vill inte sova och ”ooorkaaaar inteee vilaaaaa” eller ”ääär inte
sjuuuk”. Men jag kunde hämta andan när damen sov, och det gjorde hon en hel del.
Pjhu!
Innan dagen var slut fick damen i sig lite mat med min hjälp, och hon har inte
kräkts mer sen dess. Vi får väl se hur hon mår idag och om vi kan ta den där
bakningen i eftermiddag istället.
Själv
hade (och har) jag migränkänningar, men som vanligt är jag glad så länge
tabletterna håller det någorlunda i schack.
Hare
fint!
.
2 kommentarer:
Men åh. Kram <3
Många kramar! många många många!
Skicka en kommentar