torsdag 11 februari 2016

Glädjande framgångar

Jag har inte ens haft tid att starta datorn den här veckan, men nu ska jag försöka skiva ihop ett inlägg medan jag kommer ihåg vad jag vill få med.

Jag vill börja med att tacka så mycket för kommentarerna efter inlägget Planeringar och målsättningar häromdagen.

Sen händer det mycket på en gång just nu och i slutändan handlar det förstås om Sandra, det mesta. Vi måste börja nånstans och första steget är att Sandra ska klara externa assistenter över dygn. Det är en process som får ta den tid hon behöver, men en plan har vi iallafall.

Vi håller ju på att inskola assistenterna på duschrutinerna nu i första hand. En sak i taget, och när det fungerar utan minsta oro hos Sandra blir nästa steg att en assistent stannar över en natt i månaden. Det är så planen ser ut just nu, sen får vi se hur den hinner förändras längs vägen, det vet man aldrig. Vårt motto är att skynda långsamt.

För att andra ska kunna ta över här hemma så måste Göran och jag ha någon annanstans att ta vägen. Vi kan inte vara kvar hemma när andra jobbar, nämligen. Ja, förutom under introduktionen, förstås.

För att vi ska kunna ta vägen nånstans så har vi skaffat oss en extrabostad. En husvagn och en säsongsplats på en camping med lagom pendlingsavstånd.

Än så länge ser det ut så här.
Fotot är inte det bästa, kameran håller på att gå sönder och det regnade,
men här ska iallafall vagnen stå så småningom.

Olägligt nog har det hänt nåt med Görans rygg/ben/axel/hela sidan/hela kroppen… Han har ju alltid ont och klagar aldrig, men nu är det riktigt illa, tyvärr. Utan starka värktabletter kan han knappt röra sig. Vilken annan människa som helst hade väl ringt efter ambulans, men han är lite envis och övertygad om att ”dom kan ändå inte göra nåt” så vi hoppas väl att det går över. Eller, det gör det ju förstås inte, men att det blir uthärdligt iallafall.

Vi har liksom en hel del att fixa med. Jämna till platsen där husvagnen ska stå, göra ett golv till förtältet och nån ramp eller vad som nu behövs så den står stadigt och rakt.

Sen allt vanligt fixande som campinglivet för med sig. Och resa förtältet… Och en del inköp. Och lite ditt och datt. Förutom vårt vanliga jobb, förstås. Så det kom lite olägligt, kan man säga. Det var ju typiskt, men inte så mycket att göra åt.

Den här veckan hade vi lite personalbrist på jobbet, så jag fick hoppa in och assistera, vilket innebar att Göran gjorde mer än ha borde, vilket i sin tur säkert bidrog till resten… Han har lite svårt att vila så fort han kan röra sig. Det hände ju på samma dagar alltihop, men det är bara att hitta lösningar och det är vi ju proffs på vid det här laget ;)

Städning och fix pågår...

Sandra klarade med nöd och näppe korttids den här veckan innan hon blev förkyld. Det var väl ett gränsfall att skicka iväg henne i tisdags, men den enda möjligheten för mig att få lite ledigt några timmar. Det behövde jag som också har en förkylning på lur. Den verkar dock lindrig och det tackar jag för.

Igår var Sandra hängig så då hade hon nog fått vara hemma om det varit korttidsdygn. Men då var ju korttids slut för denna gång, och vi hoppas att hon är piggelin igen till nästa vecka. Då har vi nämligen en hel del att greja med.

Så till den glada framgången. Vi fick det efterlängtade svaret från IVO och ett steg i rätt riktning. Tack för det! Hoppet steg en aning. Hade det inte påverkat Sandras framtid så hade vi inte lagt energi på att bråka, men nu känns det värt besväret. Förhoppningsvis skärper kommunen till sig från nu så resten av resan går lite lättare. Det sammanfaller bra med vår ansökan om särskild anpassad bostad och Sandras IP. Fortsättning lär följa, men det känns bra iallafall. Äntligen ett framsteg i den här processen.

Det får räcka för nu. Det blev inte så ingående skrivet, men det räcker nog ändå om nån ska orka läsa. Jag lär bearbeta lite då och då framöver, och fler saker lär hända så jag tjatar säkert vidare inom kort.

Idag är det jobbardag för Sandra, mig och en assistent till, sen tar vi helg. Eller, Sandra tar helg iallafall. Må så gott!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Kramar om och hoppas det ordnar sig omg med Görans åkomma.

//Bellan