Det
var ett tag sen jag hoppade in på jobbet en hel dag, men idag ska jag få den
äran igen. Det är roligt på jobbet nästan jämt så jag gillar att få vara med
lite ibland. Min dröm är att få vara en del i det ordinarie schemat så
småningom, och även få del av den roliga biten. Dvs på jobbet :)
En dag på jobbet i höstas |
Att
assistera Sandra i en väl planerad verksamhet är jätteskoj. Övriga rutiner på
hemmaplan är liksom mer vardag och sånt som måste göras. Fast än så länge
jobbar jag för mycket så ledigheten är förstås också skön och viktig. Vi har ju
en plan på förändring, men det tar sin tid om Sandra ska hinna hänga med utan
att krascha på vägen.
Ett
steg är ju det vi håller på med, nämligen få in externa assistenter på
kvälls-duschen. Igår var det första gången för en assistent och det gick
jättebra. Det går alltid bra i början, även om Sandra var lite väl uppe i varv
av spänningen. Hon tycker alltid att det är roligt så det är först efter ett
tag som vi kan börja jobba oss igenom en nyhet.
Nu
när vi vet hur Sandra funkar i nya situationer så kan vi ju anpassa oss bättre. Vi har ju vetat hur hon reagerar alltid, förstås, men inte insett
orsakerna. När det funkar, och Sandra tycker att det är spännande och roligt,
så är det lätt att man kör på och tror att det går bra. Sen har det alltid
kommit ett bakslag och vi har förstått att vi gått för fort fram, och då har vi
backat.
Det
är så skönt när man kommer på orsaker och metoder och det ska bli spännande att
se hur det går den här gången, när vi lägger upp det på ett annat sätt.
Assistenten går bakom och tittar ända tills Sandra själv ber om hjälp av henne.
Förut trodde jag nog att jag behövde läsa av när det var dags att gå vidare,
för att komma vidare.
Så
fantastiskt det kändes förra gången, när den andra assistenten skolades in på
duschen, och vi fick det där bakslaget. Då backade vi och väntade in Sandra.
Plötsligt en dag var hon redo och sa själv till att assistenten skulle hjälpa
henne. Sen den dagen behövs inte jag när dom duschar mer.
Det
är nog lite krångligt att förklara, men hursomhelst så har vi tagit lärdom av
det och väntar in Sandra från början den här gången. Det ska bli väldigt
intressant att se hur det går, och om vi är rätt ute.
Sånt
här gör det här jobbet så roligt. Att hitta lösningar i allt och varje gång man
hittar rätt så är det en enorm känsla. För varje gång vi hittar rätt, så funkar
det ju bättre för Sandra.
LSS-handläggaren
ville veta hur assistenterna upplever Sandras hjälpbehov, så dom ska skriva ner det. Igår gick vi
igenom lite hur dom här åren har varit. Vilken skillnad det är på Sandra nu i
jämförelse med då hon gick på dom olika dagliga verksamheterna. Ojojoj. Vi är
iallafall helt rätt ute, det är ingen tvivel. Vi hoppas ju att kommunen ska förstå hjälpbehovet
så vi kan fortsätta jobba framåt.
Handläggaren
sa att hon hade andra ärenden, t.ex. gamla människor som behöver bo på hem, men
dom ärendena är mycket enklare, och går mycket fortare, för dom personerna
klarar ingenting själva.
Jag
blev lite ställd, så det tog ett tag innan det sjönk in, men sen sa jag att
Sandra inte heller klarar nånting själv. Jag tror inte att dom förstår att det
är tack vare assistansen som hon kan, liksom. Utan nån som bereder vägen kan
hon faktiskt inte.
Nåja,
en sak i taget. Strax dags för oss att gå till jobbet här och sen tar vi helg
med Sandra. Jag önskar er en fin dag!
.
2 kommentarer:
Önskar dig en fin dag också, tänk vilken tur att just du blev Sandras mamma ❤️ Kramar
Hög igenkänning här, som så många gånger när jag läser hur Sandra fungerar. Det är likadant för Turbo. Han kan vara van en assistent i ett visst moment, men ska samma assistent göra ett nytt moment så måste det skolas in i hans takt. Det är inte så bara.... Men ni är sååå duktiga!
Kramar! ♥
//Bellan
Skicka en kommentar