torsdag 25 februari 2016

Framtidsplaneringar

Så skönt det är att komma tillbaks till jobbet efter en ledighet och mötas av en pigg och nöjd tjej. Det hade gått bra här hemma och verkar ha gått bra även på korttids.

Lite oro hade det varit och många frågor om ”vad kommer sen” med en del schema-genomgångar som följd. Göran kom på att en orsak till oron kan vara vårt nya schema hemma. Inte alls omöjligt att hon reagerar på den förändringen, även om schemat är tydligare och bättre nu. Sen har det också tillkommit en bild på jobb-schemat, vilket även det kan stöka till det lite för Sandra. Men beror det på det så lägger det sig så snart det nya blir invant, och det enda vi kan göra är att vara extra tydliga tills oron försvinner.

Igår kväll satte Sandra upp sitt schema för idag helt själv för första gången. Hon har velat att jag följer med och visar, men nu klarade hon det galant, med rätt förberedelser :)


Vår ledighet gick lite för fort och jag fick mersmak. Jag längtar nog mest tills vi får mer ordning, men att lämna hemmet när assistenterna tar över känns så otroligt skönt. Då är det avkoppling på riktigt.

Visserligen har vi en bit kvar innan vi kan släppa taget, och det saknas tillräcklig bemanning ett tag till, så jag måste vara beredd att rycka in. Men när jag inte behöver det så njuter jag fullt ut av ledigheten, och det är såå gott.

En till som njuter i husvagnen :)

En annan fördel, och den egentliga orsaken till att vi har ordnat någonstans att ta vägen, är ju att kunna jobba framåt med Sandra. Så länge vi är hemma, så klarar hon inte att andra tar över i hemmet.

För att kunna ta bort korttids så småningom, så måste externa assistenter ersätta dom dygnen. Med tanke på hur alla förändringar tröttar Sandra, så är vi beredda på en period som nog blir lite jobbig. Men vi måste igenom det, och det blir inte mindre jobbigt av att skjuta det på framtiden. Snarare tvärtom, eftersom Sandras dagar inte kan få den riktigt genomtänkta strukturen förrän hon har assistenter dygnet runt i ett eget hem.

Vi måste dock ta det i Sandras takt, för att minimera riskerna för bakslag. Så det känns kanon att vi nu kan åka iväg, så Sandra får mer träning i att det är andra här, även utanför jobb-lokalerna i källaren.

Idag ska Sandra till frissan, och jag följer med. Sen har alla assistenter varit med på det varsin gång och sett hur det går till. Nästa gång testar vi att dom åker dit utan mig, och det går säkert jättebra :)

Slutligen. Jag la ut en efterlysning på fb förra veckan och bad om hjälp att samla mjölk-korkar. Tack alla gulliga vänner och assistenter som bidrog, jag vet att ytterligare några är på väg också, vilket är välkommet för det kommer gå åt en del. Vad det ska bli har jag bara ett litet hum om än, men återkommer när det är klart. Två varianter av nya jobb kommer det minst bli iallafall.


Ha det så gott!

.

1 kommentar:

Bellan sa...

Läst ikapp igen...
Det känns som vi är inne i lite samma fas i livet för våra barn. Att jobba mot hemifrånflytten. Något av det svåraste här blir nog att få Turbo att acceptera att någon annan än jag följer med t ex till tandläkaren och dyl. Inte så lätt att slussa ut mamma, men vi får som ni jobba sakta men säkert framåt. Ni är så duktiga och har så bra planering.

Saknarkramar!
//Bellan