söndag 1 november 2015

En hel del frågor och svar

Jag måste tacka för fina kommentarer, både här och på fb, efter gårdagens inlägg. Jag blev allt lite rörd :)

Sen ett stort tack till Anita som löste upp skrivkrampen genom att ställa en massa frågor som jag tänkte försöka besvara nu. Jag måste först bara säga att jag är lite imponerad av frågorna. Antingen känner du oss, eller så har nu verkligen tagit till dig vad jag skrivit tidigare i bloggen. Vad roligt att du verkar ha hängt med ett tag :)


Nu till frågorna och svaren.

Hur ser ett besök på korttids ut, är det inte fler besökare där de dagarna Sandra är där? Hur funkar det?

Jag måste erkänna att jag inte vet så mycket om hur det går till på korttids. Tidigare har jag bara nöjt mig med att Sandra trivs och mår bra. Personalen har varit trygg och duktig och jag har inte behövt oroa mig nåt.

Men nu är det ny chef, sen ungefär ett år tillbaka… och vi börjar märka att det påverkar Sandra. Men hur dom jobbar och vad det beror på vet jag inte med säkerhet. Det är två personer som har Sandra mest, och med dom funkar det fortfarande bekymmersfritt. Vi märker att Sandra är lugnare när dom har haft morgnarna, t.ex. och dom vet också att Sandra inte orkar så mycket. Men det är några i personalgruppen som inte känner Sandra tillräckligt väl, och det märker vi på att hon blir trött och orolig. (Att ha känt Sandra länge är inte samma sak som att känna henne väl).

Det finns plats för fyra gäster åt gången, men det brukar inte vara fullt när Sandra är där och personalen har alltid varit duktiga på att pussla så dom som funkar ihop är där samtidigt. Sen är det så pass bra lokaler att Sandra kan vara avskild från övriga om hon är skör.

Tidigare var det så att den som hjälpte Sandra inte hade några andra arbetsuppgifter, eftersom Sandra behöver en person tillgänglig hela tiden. Jag misstänker att chefen har dragit ner på det eftersom han anser att ”Sandra har lite för mycket resurser” och det påverkar ju såklart henne med tiden. Men, som sagt, jag är inte säker på vad hennes oro står för eftersom jag inte har möjlighet att iaktta henne på korttids.

Och hur funkar det med ljud och nya intryck där? Blir Sandra till exempel lika orolig om grannen till korttids satt en adventsljusstake i fönstret som när grannen hemma gör det?

Som sagt så vet jag inte eftersom jag inte är där något, men jag är ganska övertygad om att Sandras orosmoment är dom samma vart hon än befinner sig. Hur hon klarar störningar beror alltid på vilka anpassningar personalen gör.

Är korttids i ett eget hus?
Ja. Och i ett väldigt lugnt område.


Hur funkar det att åka tre i bilen nu? Under skoltiden var det väl bara Sandra och hennes chaufför och jag har för mig att du skrivit att Sandra inte gillar när det är fler i bilen men på en schemabild du visade för någon vecka sedan var det med "vem kör" och "vem åker med"?

Sandra behöver ha en assistent bredvid sig för att undvika faror. Hon kan t.ex. bli orolig och kasta sina skor eller få ett utbrott med näsblod, eller kräkas och den som kör kan inte samtidigt anpassa resan så Sandra håller sig lugn.

I början blev hon stressad av att ha någon bredvid sig, men vi har tränat på det så nu funkar det bra. Det beror förstås på att assistenterna anpassar och bemöter precis rätt. Dom vet när dom ska svara på Sandras prat och när dom inte ska det, t.ex. Och hur dom får henne fokuserad på rätt saker om det händer nåt i trafiken som oroar.

I skoltaxin var det skillnad om någon utöver chauffören åkte med, eftersom det inte handlade om assistenter som kände Sandra väl, utan om andra elever som inte kunde anpassa sig så Sandra hölls lugn. Av samma orsak klarar inte Sandra heller färdtjänst, utan måste ha egen bil. Hon kan inte åka tillsammans med ”vemsomhelst” och hon måste veta vem som kör, vem som sitter bak och vilken bil det är i förväg, på sitt schema. (Och att den kommer i tid). Anpassar man rätt så är det mycket som funkar, men utan anpassning funkar inte mycket ;)


Hur tänker du och Göran gällande framtiden när ni och Sandra flyttat ifrån varandra, när ni då kommer och hälsar på kommer ju ni att vara det "extra störningsmomentet" och eftersom Sandra tycks bli känsligare och känsligare för vissa saker (ex. Flygresor) kanske det kommer att begränsa er möjlighet att träffa henne?

Det är så mycket som måste anpassas och ordnas med innan vi är där, så vi har inte kommit så långt i tankegångarna än, eftersom vi inte vet hur läget är så långt fram. Till att börja med kommer vi att behövas som assistenter ett tag och övergången har vi ju märkt att den tar tid med Sandra. Så vi får ta ett steg i taget och anpassa oss vartefter.

Men oss föräldrar är Sandra van vid, förstås. Vi ingår i hennes vardag och kommer säkert att fortsätta göra det även när vi inte bor här längre. Det går inte att jämföra oss med ”vemsomhelst” eller flygresor. Sandra klarar att träffa folk som känner henne och kan anpassa sig efter hennes dagsform och behov. Sköra dagar får vi låta bli att hälsa på.


Hoppas du fick svar på dina funderingar, och än en gång tack för alla frågor :)

Må så gott!

.

1 kommentar:

Anita sa...

Tack för svar! Och ja, jag har hängt med på bloggen ett tag nu ��