Efter
föreläsningen vi var på i veckan så har vi börjat skriva utvärderingar. Eller,
det har ju inte hunnit hända så mycket än, men en utvärdering har vi börjat med
iallafall. Vad hände? Möjlig orsak? Hur undviker vi att det händer igen? Osv.
Det är ju
så vi alltid gör när det inte går som tänkt. När Sandra blir orolig eller när
det blir utbrott. Vi funderar ju alltid på vad orsaken är, för det är den man
kan påverka för att få en förändring. Men vi har inte dokumenterat det
tidigare. Det är väldigt bra att skriva ner det som händer för att sen kunna gå
tillbaka om man letar efter ett mönster. Bara att skriva ner saker får en att
se på det ur ett annat perspektiv, och det kan räcka för att hitta lösningar.
Mitt bloggskrivande har hjälpt mig med just det många gånger, faktiskt.
Nu är det
ju ofta väldigt fullt upp, och särskilt när det blir oroligt, så det finns sällan
tid att skriva. Men det går oftast att ta fram ett papper och krafsa ner några
punkter, för att sen i lite lugnare ro titta igenom det. Rekommenderas varmt!
Igår blev
Sandra arg i ett aktivitetsbyte, och det var oroligt vid samma tillfälle veckan
innan också. Då antecknade vi inte, men nu gjorde dom som jobbade det. Senare,
när läget var lugnt och vi hade tid att titta lite på det så kom vi på vad den
troliga orsaken är. Vi tänkte också ut en strategi inför nästa veckas försök
med samma aktivitet. En plan som vi tror kommer få Sandra att genomföra
aktiviteten utan oro. Vi får se om vi är rätt ute.
Vi har den
senaste tiden märkt att Sandra är väldigt orolig om det är någon ”ny” som ska
göra något med henne. Även om personen inte är ny för henne, förstås, så räcker
det med en ny situation för att det ska bli väldigt oroligt. Kanske ingår det i
bakslaget vi just har haft, när vi gick för fort fram i nya situationer. Och
det är ju så fantastiskt bra att Sandra kan uttrycka det nu. Ja, om vi är
lyhörda på hennes sätt att förmedla alltså. Sen blir det så tydligt när man
skriver ner det :)
Så nu
måste fokus ligga på att få Sandra säker på att en ny assistent kan lika bra
som den vana assistenten, och då får vi ha lite ”inskolning” i alla nya
situationer. Mer när det är saker som är laddat och svårt för Sandra, förstås,
som duschrutinerna, men också när det gäller andra nya aktiviteter. Den
assistent som är van för Sandra kan ju inte ha alla aktiviteter, så Sandra
måste vänja sig att det går bra med alla.
Det är så
viktigt att man tittar under ytan när man ska lösa ett problem. Det går inte
att lösa Sandras utbrott, det går bara att undvika utbrottet genom att lösa
orsaken.
![]() |
Bilden har jag hittat via google |
Var rädda
om er, och varandra.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar