Som jag
skrev häromdagen… vi håller på att ordna med en ”info-pärm” där alla
viktigheter runt Sandra ska vara lättöverskådligt för alla assistenter. Igår
kom vi på en ny viktighet som vi helt hade glömt bort.
Det blev
lite väl mycket aktivitet för Sandra på korttids efter jobbet i tisdags, vilket
visar sig på jobbet nästkommande dag då hennes ork är slut. Så Sandra fick
utbrott med näsblod och dom assistenter som jobbade igår hade inte varit med om
det tidigare. Det händer ju relativt ofta att det blir näsblodsattacker i
samband med utbrott, men det var ett tag sen nu. Det är ju inte så mycket
utbrott eftersom det är så bra anpassat. Det ena ger det andra, liksom.
Men det är
ju viktigt att det finns med i pärmen. Hur man hanterar det, och hur man bäst
får Sandra lugn igen. Ett bra tips om man ska börja göra såna här anteckningar
är att först bara skriva ner allt man kommer på, och lämna lite tomma utrymmen
mellan styckena. Sen låter man pärmen vara tillgänglig för alla berörda så det
är lätt att fylla på vartefter man kommer på saker. För det är helt omöjligt
att komma ihåg allt annars. Särskilt som förälder, eftersom vårt liv är vår
vardag.
Nu börjar
vi på allvar undra om Sandra kommer orka med korttids framöver. Det känns så
viktigt att hon har energi till allt annat i hennes vardag, och alla kommande
förändringar hon måste igenom. Det märks en enorm skillnad sen det kom en ny korttids-chef,
och det är så trist. En väldigt bra verksamhet som förstörs av en som kommer
och ändrar det som fungerade så det bara blir rörigt för alla.
Jag tycker
synd om personalen som får ta all kritik, för jag antar att jag inte är den
enda föräldern som reagerar. Jag försöker uppmuntra dom iallafall, men för
mycket aktiviteter är förstås inte chefens ansvar. Det beror nog mer på att det
inte är så många i personalgruppen kvar, som känner Sandra tillräckligt väl. (Vilket
iofs delvis beror på chefernas idioti, åtminstone misstänker jag starkt att det
var orsaken i ett fall. Jag skulle inte heller vilja jobba under en sån chef). Vi får se hur det blir men lite reservplaner har
börjat gro iallafall.
Så kom det
en tandläkartid till Sandra mitt i alltihop. Tackolov har vi tandläkare som
känner till Sandra och hennes behov, så dom förstår det där med anpassning och
ork. Vi avvaktar helt enkelt tills den tandhygienist som Sandra är van vid är
tillbaks från sin föräldraledighet. Inga onödiga nyheter läggs till nu! Om det
inte uppstår nåt akut innan dess, förstås. Ett bekymmer mindre, tack för det!
Plötsligt
kom ett mail från chefen (en av dom…) för daglig verksamhet. Ytterligare ett
kvitto på att "Vi tänker inte göra några fler anpassningar för kommunen anser
att det är anpassat efter Sandras behov"……… Jösses! Hon vet alltså om vad som
hände med Sandra när hon gick i den verksamheten som ”kommunen anser vara anpassad”
Det är för sorgligt och jag undrar bara – är hon dum i huvet på riktigt?! Men
vad är värst? Att hon är dum i huvet eller att hon fortfarande jobbar kvar?
Suck! (Det är ju inga orimligheter vi vill att dom gör, dom lyckades i skolan i alla år så jag vet ju att det går. Och vi har lyckats vi med, för den delen).
Nu vill vi
inte ha med kommunen att göra, eftersom det skulle riskera Sandras hälsa, oavsett om
dom skulle försöka anpassa mer. Jag vet ju hur dom jobbar och det utsätter jag inte
Sandra för. Men jag kan ju tycka att hon kan få lite hjälp till
materialkostnader, med tanke på att dom i övrigt inte behöver engagera sig eller bekosta nånting, trots att dom är skyldiga till det.
Jag måste
påminna mig själv – Idioter är inte värda min irritation! Punkt.
Våra
planer är bra, om och när vi får till det. Den ekonomiska biten får vi göra så
bra som möjligt så Sandra ska få det bra när vi inte finns. Hennes inkomst
måste räcka, det är det som är viktigt. Resten kommer lösa sig, på ett eller
annat sätt.
Idag måste
jag städa och vi hoppas att Sandra mår bättre än igår. Natten har iallafall
varit lugn.
Må så
gott!
.
1 kommentar:
Läser ikapp här och kramas med dig... Kram, kram (saknar....) ❤️
//Bellan
Skicka en kommentar