söndag 4 oktober 2015

Ett nytt kapitel

En ny fas i livet har börjat nu. Vi har lämnat stångandet med att få rätt anpassad verksamhet och bostad, eftersom vi hittade egna lösningar som kommer att fungera, vilket inte alternativet kommer göra. Nu är den nya planeringen att få livet att flyta på för Sandra utan oss föräldrar. Målet är ju att vi inte ska behövas alls, utanför arbetstid. Ja, förutom som föräldrar, förstås. Men allt annat måste ju fungera utan oss så småningom.


Det är en hel del att tänka på… Sandras vardag är ju full av små detaljer som kan tyckas obetydliga, men som är jätteviktiga för henne. Förutom det så måste det förstås lämnas utrymme för assistenterna att hitta sina egna sätt som fungerar. Det är ju jätteviktigt att det inte blir ”Görans och mitt sätt” utan utifrån Sandras behov hitta sätt som fungerar för dom som ska jobba. Men vi måste börja med det vi har, och sen bygga vidare utifrån det.

Vad det nu är vi har? Göra och jag jobbar ju utan att tänka på det så det är inte helt enkelt att börja tänka, liksom. Att skriva ner alla rutiner som man bara gör per automatik…


Min plan är ju att jobba ett tag, under en övergångsperiod iallafall, så saker kommer nog falla på plats vartefter, gissar jag. Det är väl som när vi skulle starta upp den dagliga verksamheten från allra första början, och inte visste nånting. Vi var väldigt osäkra då, men det löste sig ju hur bra som helst när vi väl kom igång. Det blir nog samma lika nu, skulle jag tro.

Saker och ting får växa fram och vi får tänka in assistenterna i allt vi gör från nu. ”Hur kommer det här att fungera sen” osv.

Hursomhelst så är det en väldigt stor omställning nu, och det är klart att det blir lite tankar och funderingar innan vi vet hur det blir. Vi ska ju faktiskt börja släppa taget på riktigt nu och bara det är en process. Jag har inte hunnit bearbeta separationen nånting än och jag gissar att det inte blir precis plättlätt. Men jag hoppas att det inte kommer gå ut över Sandra och assistenterna, utan bara mina egna känslor. Jag antar att jag kommer behöva tjata en del om det här i bloggen. Det får ni stå ut med, helt enkelt :)


Det känns fantastiskt roligt, spännande, skönt och jätteläskigt på samma gång… Men jag vet att det kommer bli bra för Sandra så jag har ingen oro. Bara det är ju toppen, faktiskt. Och huvudsaken!

Jag önskar er en fin dag!

.

Inga kommentarer: