onsdag 21 oktober 2015

Planerade anpassningar

Igår hade vi en sån där härlig, oplanerad, ledig heldag. Ja, handling och lite småpyssel, men inget annat ”viktigt måste” Vi satte oss ner och pratade igenom lite olika framtidslösningar för oss och Sandra och fick lite nya, ännu bättre idéer. Vi får väl se vad det blir sen, när vi har mer på fötterna.


Steg ett är ju bostadsanpassningen. När vi vet mer om vad som är möjligt att anpassa så kan vi planera vidare. En mycket god vän ringde också igår och erbjöd en hjälp som gjorde att jag fick lite ståpäls. Jag kan inte berätta här vad det är, men jag vet inte hur jag ska kunna tacka. Oavsett resultat så var tanken så generös och god så jag fick tårar i ögonen. Tack! (Du vet vem du är)

Som sagt var det skönt att hinna prata lite, Göran och jag. Så vi gick igenom det som vi måste diskutera vidare med arbetsterapeuten på fredag. Det är ganska stora ändringar som behövs om det ska bli så bra som vi vill. Så nu håller vi tummarna att det är en bättre avdelning på kommunen som har hand om sånt, än vad vi har erfarenhet av i övrigt…

Men vi är medvetna om att det är svårt att beskriva Sandras svårigheter och jag vet inte om arbetsterapeuter kan sånt, eller bara är insnöade på det som syns. ”Sitter man i rullstol så kan man inte gå” Jag dömer inte i förväg, men jag är lite beredd på vadsomhelst. Av erfarenhet.


Vår plan är iallafall väldigt bra. Så nu håller vi tummarna för att vi kan förklara det så andra förstår det också. Vi har tänkt igenom allt. Som att få morgon- och kvällsrutiner att flyta utan att ta för mycket energi, att ha badrum på samma våning som sovrum för att underlätta vid sjukdom, att ha all ”adl-träning” på nästa våning för att Sandra ska orka delta, utrymme för assistenternas förberedelsearbeten, en bättre hall och flyttad ytterdörr, samt en avskärmad uteplats för att hon enklare ska kunna vara ute utan att det tar på krafterna för mycket, och en hiss……. Ja, vi har ju utgått från Sandras behov, som sagt. Sen om det är möjligt, det får ju andra avgöra.

Vi har också tänkt om för vår egen del och ska fundera vidare lite kring det. Fungerar det så blir det både smidigare och billigare för oss, och i förlängningen bättre för Sandra. (Ju billigare vi kan bo, desto fortare får vi bort lånet på huset för Sandras skull) Jag berättar mer när jag vet mer.

Steg två sen… det blir att finplanera och försöka förändra utan förändring. Alltså så smidigt vi kan, i en ordning som inte påverkar Sandra för mycket. Byte av rutiner, rum och våningar. Och vidare måste vi börja introdusera externa assistenter för hela dygnets rutiner. En sak i taget, helst. Men det får vi klura vidare på när vi vet vad vi har. Det känns iallafall betydligt närmare en bra lösning nu, än vad det gjorde för ett år sen.


Jag önskar er en fin dag!

.

Inga kommentarer: