Igår hade
vi en sån där härlig, oplanerad, ledig heldag. Ja, handling och lite småpyssel,
men inget annat ”viktigt måste” Vi satte oss ner och pratade igenom lite olika
framtidslösningar för oss och Sandra och fick lite nya, ännu bättre idéer. Vi
får väl se vad det blir sen, när vi har mer på fötterna.
Steg ett
är ju bostadsanpassningen. När vi vet mer om vad som är möjligt att anpassa så
kan vi planera vidare. En mycket god vän ringde också igår och erbjöd en hjälp
som gjorde att jag fick lite ståpäls. Jag kan inte berätta här vad det är, men
jag vet inte hur jag ska kunna tacka. Oavsett resultat så var tanken så generös
och god så jag fick tårar i ögonen. Tack! (Du vet vem du är)
Som sagt
var det skönt att hinna prata lite, Göran och jag. Så vi gick igenom det som vi
måste diskutera vidare med arbetsterapeuten på fredag. Det är ganska stora
ändringar som behövs om det ska bli så bra som vi vill. Så nu håller vi
tummarna att det är en bättre avdelning på kommunen som har hand om sånt, än vad
vi har erfarenhet av i övrigt…
Men vi är
medvetna om att det är svårt att beskriva Sandras svårigheter och jag vet inte
om arbetsterapeuter kan sånt, eller bara är insnöade på det som syns. ”Sitter
man i rullstol så kan man inte gå” Jag dömer inte i förväg, men jag är lite
beredd på vadsomhelst. Av erfarenhet.
Vår plan
är iallafall väldigt bra. Så nu håller vi tummarna för att vi kan förklara det
så andra förstår det också. Vi har tänkt igenom allt. Som att få morgon- och
kvällsrutiner att flyta utan att ta för mycket energi, att ha badrum på samma
våning som sovrum för att underlätta vid sjukdom, att ha all ”adl-träning” på nästa
våning för att Sandra ska orka delta, utrymme för assistenternas
förberedelsearbeten, en bättre hall och flyttad ytterdörr, samt en avskärmad
uteplats för att hon enklare ska kunna vara ute utan att det tar på krafterna
för mycket, och en hiss……. Ja, vi har ju utgått från Sandras behov, som sagt.
Sen om det är möjligt, det får ju andra avgöra.
Vi har
också tänkt om för vår egen del och ska fundera vidare lite kring det. Fungerar
det så blir det både smidigare och billigare för oss, och i förlängningen
bättre för Sandra. (Ju billigare vi kan bo, desto fortare får vi bort lånet på huset för Sandras skull) Jag berättar mer när jag vet mer.
Steg två
sen… det blir att finplanera och försöka förändra utan förändring. Alltså så
smidigt vi kan, i en ordning som inte påverkar Sandra för mycket. Byte av
rutiner, rum och våningar. Och vidare måste vi börja introdusera externa
assistenter för hela dygnets rutiner. En sak i taget, helst. Men det får vi
klura vidare på när vi vet vad vi har. Det känns iallafall betydligt närmare en
bra lösning nu, än vad det gjorde för ett år sen.
Jag önskar
er en fin dag!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar