Jag
passade på att packa korttidsväskan redan igår, så idag har jag bara veckans
matlådor att planera klart. Förra söndagen konstaterade vi att både
korttidsväskan och matlådorna på samma dag blev lite mycket. Särskilt som
”stora lilla damen” inte var på sitt allra bästa humör förra helgen, precis.
Det är väl inte så mycket, egentligen, men det som blev jobbigt var att jag
behövde ha fullt fokus överallt samtidigt, så jag blev helt slut efter det.
Korttidsväskan
är ganska inkörd och förberedd, så den behöver jag inte tänka jättemycket när
jag packar. Det finns en lista att gå efter så det är i stort sett bara att se
till att det blir lämpliga klädval för dagarna, och skicka aktuell info till
korttids.
Men
matlådorna… Hejåhå! Alltså jag är inte van, det är ju det det beror på,
förstås. Vi äter inte middag i den här familjen, utan Sandra får alltid typ rester
eller nåt från frysen eftersom det inte finns tid för nåt annat på kvällarna.
Hennes huvudmål äter hon till lunch, så på vardagarna så blir ju huvudmålet
matlådan, liksom… Alltså måste jag tänka lite, och det är inte det lättaste för
en överbelastad hjärna ;)
Lördagar
försöker vi äta nåt som funkar som matlåda på måndagar, söndagsmaten blir
matlåda på tisdagar. Sen måste resten av dagarna vara sånt som går att frysa i
färdiga portioner. Än så länge iallafall, för vi hoppades att det skulle gå att
koka potatis och sånt på dv framöver. Men, vi får nog vara glada om det går att
anpassa köket så Sandra kan följa sitt schema och baka en dag i veckan.
Hursomhelst,
eftersom Sandra är på korttids månd-onsd varje vecka så måste matlådorna vara
klara i förväg. På torsdagar åker hon direkt på gympa, och då är det också en
fördel om hon slipper ha kylväska och mat med sig. Så, ja jag försöker få hela
veckans mat klart idag, helt enkelt. Bara färska saker som sallad och sånt
måste ju förstås vänta.
Nog om
det, skönt är det iallafall att inte ha både matlådor och korttidsväska idag. Den
här helgen har Sandra varit betydligt lugnare, även fast ostadigheten är som
den är fortfarande. Skönt att slippa låsningar och utbrott som avlöser varandra, eller mest gnäll om
allt och inget. Oroligheten över att inte kunna gå är hanterbar, och hon är
glad däremellan. Gårdagen slutade med utbrott, och det berodde säkert på att
det var ostadigt, för hon skrek att hon inte kunde gå till toan. Hon fick vara
ifred en stund och det lugnade sig ganska fort.
För övrigt
är det halsband på längden och tvären här. Sandra gör en sak väldigt intensivt
en period, och då vill hon bara göra det på varje ledig stund. Sen byter hon
och då är det nåt annat varje dag mest hela dagarna.
När det
blev för tungt runt halsen bad hon mig ta upp alla halsband så hon kunde börja
om. Man får ju vara väldigt tacksam över att hon inte måste spara alla…
Nej, nu
har jag andra måsten. Ha en kanoners dag!
.
1 kommentar:
Fin hon är med alla sina juveler runt sin hals =)
Hoppas ni nu får ni en bra vecka..
Kram Mia
Skicka en kommentar