Bra-dag och egen-tid

Oj vad Sandra jobbade igår! Det var en toppenhärlig dag på alla sätt och vis och det kändes så skönt efter ett tag med svacka för henne nu. Lite oroligt när hon gick, men mycket bättre än på länge så det räckte att hon höll en av oss i handen för att klara att gå.

Och dagen gick fort när allt vi erbjöd var roligt. Det jobbades på i en rasande takt, både på fm och em, och vi hittade ett bra flyt så det inte blev någon jobbig dötid för Sandra. Helt plötsligt var dagen liksom slut?! Så ska det vara på jobbet :)

Men igår morse blev jag lite fundersam ett tag, när jag hittade den här teckningen i nattens skörd.

Gissa om tankarna snurrade. Är det så det känns för henne? Som nålar i benen? Huh! Och man måste tänka sig för innan man frågar, för att få ett så riktigt svar som möjligt. Inga ledande frågor, t.ex. Så jag visade teckningen och frågade ”Vad har du ritat här för fint?”

-Det är fullt med trådar på pappas brallor!

Hahaha, ja… jag förstod vilka brallor hon menade. Ett par mysbyxor som är noppriga. Sandra gillar inte trådar, eller noppror eller nåt annat som är ”på fel plats” så det hade hon förstås lagt märke till. Skönt att det inte var hennes egna ben som var som en nåldyna!

Allt gick, som sagt bra och det var en solstråle vi lämnade på korttids. Trots att det stod en helt ny person i hallen, bakom den som mötte Sandra, en som skulle läras upp. Sandra brukar låsa sig om det står nån och tittar på henne när hon kommer, men hon stolpade in i hallen, förbi personen som skulle möta igår, och ställde sig framför den nya. ”Vad heter du?” frågade hon rakt på sak, och vi assistenter passade på att säga hejdå.

Idag är jag ledig, och mer än det tänker jag inte ta mig för. Göran är ute en sväng med husbilen, så jag njuter av lite egentid med katten.

Hare bäst!

.