Premiärer och konstiga fötter

Sandra mår lika fortfarande. Dvs väldigt ostadig och skör. Det är så svårt att veta vad som felar, eftersom det inte bara är att fråga och få svar. Men jag frågade iaf om det snurrade eller om det var ”konstigt i fötterna” Det sitter ju i händerna ibland, och det slog mig att det kanske är samma känsla, fast i fötterna när hon får svårt att gå?! Hon svarade att fötterna är jättekonstiga, och benen är lite konstiga. Jag tror faktiskt det stämmer, för hon verkar inte yr. När hon var som värst första gången, för flera år sen, så var det som hon inte kände varken armar eller ben.

Jag behöver inga råd om det här, för spekulerar gör vi nog ändå så det räcker här hemma. Jag skriver om det för att berätta läget, och för att det hjälper mig att se på saker ur olika synvinklar. Utredd är hon ju, och oroliga över nåt allvarligt är vi inte.

Men gympan i torsdags hade gått bra, trots allt. Bästa assistenterna redde ut och beredde vägen, och resten av dv-dagen funkade också hyfsat. Igår hade vi hemmadag med nya assistenten, eftersom vi inte har kommit igång riktigt med fredagarna än. Från nästa månad är det meningen att Sandra ska gå heltid på dv.

Jag är inte riktigt piggelin, men förkylningen har inte brutit ut så värst mycket, så jag klagar inte. Orken tar slut lite fortare än vad jag vill bara, men eftersom jag har fått tillbaka min grund-energi, tack vare ett par lediga dagar och lite medvind, så känns den här tröttheten ändå överkomlig.

Vi premiärgrillade igår och det gillades av Sandra. Det var inte jätteskönt väder, men att grilla korv på stående fot gick ju bra. Sandra käkade tre korvar med bröd! Säkert för att hon tyckte det var mysigt och inte ville att grillstunden skulle ta slut ;)

Men efter tre korvar tog det ändå stopp, och det var lagom med lite klippa och se film för damen sen. Hon var skör och ostadig, men vid ganska gott mod, trots allt.

Jag försökte smyga ut lite foton i köket, för att börja med projektet ”sätta in foton i pärmar” men en viss fröken fräken blev förstås nyfiken. Egentligen gör jag inte sånt när Sandra är hemma, för att inte riskera några humörsvängningar… Men jag ligger efter med så mycket att det stressar mig att inte komma ifatt, så jag chansade lite. Och det gick bra :)

Sandra var väldigt nöjd med att bara sitta och titta, så jag hann faktiskt sätta in foton från hela förra sommaren i både vår och Sandras pärm. Bara resten kvar då, från efter förra sommaren till nu… Håhåjaja, man tjänar verkligen på att göra det jobbet liiite oftare.

Vi fick svar från vår anmälan till IVO också ja… Dom hade pratat med paragrafnissan som ljuger så bra och tydligen räcker det för att ge kommunen rätt. Hon slog i dom att det finns en anpassad verksamhet. Ja, det gör det ju nu, men det är inte precis kommunen som anpassar. Hade det inte varit för att jag vet att all anpassning som jag ser till finns runt Sandra försvinner direkt om jag inte är på min vakt, så hade jag väl skitit fullständigt i paragrafnissor och bessermissar! Men, jag har en liten önskan om att kunna släppa det där taget en aning, och lita på att det blir bra ändå…

Nåja, det är som det är och blir som det blir! Nu önskar jag er alla en fin helg!

.